Jag hade jättesvårt att bestämma mig för vad jag skulle göra i morse med Heddan.. Men eftersom hon ridits flera dagar i följd, och jag vet med mig att hon mår bra av att gå utan ryttare ngn gång ibland, så fick det bli tömkörning, trots att jag var så ridsugen...

Sedan hon var skadad i somras, av hovbölden, så har hon till och från visat lite rörelsestörning i ena varvet, och även om jag har sett att det bara blir bättre av rörelse, så vill man ju inte att hon ska gå och felbelasta sig. Därför har jag använt mig mycket av cavalettibommar, för att få henne att jobba lika mycket med hela kroppen.

När man rider så har hon dessutom lättast att fatta högergalopp, och har ytterst svårt för att få till den där rackarns vänstern på ett bra sätt, så vänstergalopp fattningar är ngt som vi har jobbat med i linan, och det börjar verkligen att ge resultat. I dag gick hon som en klocka. Traven var lika fin i bägge varv, galoppen var riktigt fin! Jätteroligt att se! Hon jobbade verkligen superbra i vänster galoppen, och hon är rund och fin i ryggen, musklerna i bakkärran har vuxit massor sista månaderna, och det trots att hon egentligen bara går på halvfart.

Pigg och glad är hon, och hon äter för 2 just nu. Kastar sig över all mat hon kan få tag i, och hon är helt lugn brevid Doreen i stallet, så ngr antispark behövs inte längre! Underbart!!!

En bild på Heddans mage vid 115 dygn.. Hon är snart i femte månaden, och då ska det vaccineras! (Hon har fått lite vinterpäls med nu! :) )  

 

Josefine.F

17 oktober 2010 14:48

Vad roligt! Låter ju skithärligt :D

http://minfux.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...