Gick och lade mig kl 23 igår, något orolig över Rasmus, som trots Alvedon var stekhet.. Och visst, före kl 01 kom han uppfarande och mådde illa, kräktes och grät. Men det blev bara en gång, så det berodde förmodligen på febern. Bäddade hur som helst ner mig bredvid honom så att han skulle kunna slappna av och somna om, men det är rackarns trångt och varmt att ligga bredvid en febrig sjukling i en 90-säng.. Så kl 3.40 klev jag tillbaka till min egen, då iskalla säng..

För att vakna av att klockan ringer nu kl 6.. God morgon världen... Gick först in och kollade Rasmus, som var lite svalare men inte sval, gav honom en Panodil nu ist, för att se om den biter bättre på hans feber än vad Alvedonen gjorde. Det är tur att han är så duktig på att svälja tabletter, han fixar det till och med i sömnen, så efter att han fått den sov han vidare, och jag hoppas att han vaknar och mår mycket bättre sedan.

Utanför fönstret blåser det storm. Någon snö syns ännu inte till, men den ska ju komma snart, i eftermiddag var sista budet som jag såg. Nu blir det vinter. (Var -12 i går morse, idag är det 0,3+, lite skillnad..)

Åker till Heddan direkt efter jobbet idag, lär bli en tur i skogen, för ridbanan är nog fryst än, har svårt att tro att den kommer att tina något mer nu innan vintern är över. Men med sådana toppenridvägar som vi har runt oss så gör det absolut ingenting.

 

Sätilaryttaren Emma - stolt varmblodsägare!

9 november 2010 07:46

sv :) Kan hålla med! Händer idag då?

http://satilaryttaren.blogg.se

 

Ida

9 november 2010 12:03

Jätte fin blogg & en super fin häst! Jag har själv ett varmblod som jag håller på att utbilda till ridhäst, kul att se andra bloggare som gör samma sak! :)

Kram Ida

http://www.juniorryttaren.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...