..För att jag inte har uppdaterat på mer än en vecka.. Men jag tog äntligen semester.. Och trots att det fanns dator på hotellet så avstod jag bestämt från att logga in.. Jag skulle minsann klara en hel vecka utan IT. And I did!

Nu har jag iaf tänkt att uppdatera med lite bilder från resan. Lär bli många fler innan nästa veckas slut, men undervattensbilderna ska först framkallas.

Nåja, här kommer ett gäng bilder!

Svärmor och Rasmus under snorklingen i Röda Havet. ( Och nej, vi visste inget om hajöverfallen då..)

Rasmus och jag snorklar
 

Maken snorklar med delfinerna
 

Redo att hoppa i vattnet, väldigt förväntansfull..

Rasmus på båten, i bakgrunden Hurghada

  

Markus kollar efter delfiner

Jag passar på att sola lite på båten.

Torplutten på båten

Me and the big boys!

Rasmus i simmunderingen

Markus mumsar glass

Maken firar semester!

Jag och Tor tränar snorkling

Markus myser i vagnen

Liten kille njuter av livet!

Rasmus mumsar glass.

Tor, Linslusen.

Ja, vi har haft en underbar vecka i värmen, och det kndes lite som ett bakslag att komma hit till kylan igen... Men! Jag har i allafall fått snön som jag ville ha! Låt den nu bara ligga där den ligger, och så behöver ingen mer komma, åtminstone inte förrän i januari..  

Nu ska jag fortsätta att ta tag i berget av tvätt som ligger och väntar.. Men nu har jag i alla fall uppdaterat lite..;)

 

evie

3 december 2010 22:53

haha det var inte liiiiite bilder du! :) ser toppen ut.. Åse och jag funderade igår på om det var hajattackstället ni vart på.. sen konstaterade vi att det ju var ryssar som attackerats och drog en lättnadens suck att ni säkert var välmående :)

http://evieastrom.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...