Man kan ju hoppas.. Jag känner mig fortfarande som en urkramad disktrasa, men Tor blev oförskämt pigg i går kväll. Dock sover han fortfarande nu, så helt säker på status där är jag inte.

Jag har preppat dem med ProViva (Här är det Mango och Blodapelsin som är favoriterna) och Sempers Magdroppar. (Om ni inte vet vad det är så är det fantastiska små droppar som finns att köpa på apoteket, och som innehåller en naturlig mjölksyrabakterie som hjälper till att upprätthålla en balanserad mikroflora i magen. Kan ges från födseln, och kan även hjälpa vid kolikbesvär. Rekommenderas att ha hemma!)

Handsprit har dominerat i huset, och just nu diskar och tvättar jag varenda pinal som kommit i vår närhet..

Jag kan inte minnas när jag blev så medtagen av en magsjuka sist.. Mina äldre släktingar inflikar att det måste ha med GI-metoden att göra, men det tror jag inte ska ha ngn påverkan. Varför skulle man bli sjuk av att ta bort snabba kolhydrater liksom? För bortser jag från dem så äter man ju som vanligt? Men, vad vet jag.. Fuskade iaf lite första dagen och åt smörgåsrån och drack avslagen cola.

Idag kommer Maken hem från GBG igen. Rasmus ska förmodligen på slutspelet i bandy, VSK spelar mot Sandviken. (Enligt uppgift från Rasmus..)

Jag ska försöka ta mig ut i friska luften idag, och se om kroppen står pall för det. Fick behålla all mat igår, även om aptiten inte var den bästa.. Så i morgon arbetar jag om allt går enligt plan.

Efter vad jag kan minnas har vi aldrig varit så himla drabbade en vinter som vi har varit den här. Det känns verkligen som om alla sjukdomar biter sig fast vid oss.. Men å andra sidan hämtar vi ju hem smittor från överallt med.. Maken på sitt arbete, jag på mitt, Tor och Markus hos dagbarnvårdarna och Rasmus från skolan. Lägg allt det i en shaker och skaka om, så blir det en härlig blandning.. Eller inte..

Påbörjade iaf mitt enkätsarbete igår. Har redan fått in hälften av de svar som jag behöver, så nu har jag påbörjat att göra sammanställningarna.. Examinationen för mig är i början av juni, men jag vet ju hur jag är.. Jag måste jobba medans jag har lågan, annars tappar jag intresset totalt..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...