När jag var ut till hästarna ikväll så slogs jag av hur stor Q har blivit. I manken når han mig strax under bröstet, och baken är upp till bröstet. Det har hänt mkt den sist tiden!

Idag fodrades hästarna på med hösilage. De har fått vänja sig under en tid, och när jag kom ikväll så stod mer än hälften av stona och pressade i sig så mkt som möjligt av balen.. Det lär inte vara mkt kvar i morgon..

Såg på analysen att det är högt med energi, och inte riktigt lika tillfredsställande högt med protein i balen från i fjol. Så jag ska skicka på mina lite lusern för att jämna ut det hela en aning. Dock finns det fortfarand bete, men det är inte så mkt proteiner kvar i det heller nu. Det energigivande som jag har gett Heddan tidigare kan jag dock ta bort nu. Funderar också på att tillföra kli och sojamjöl, för att skjuta till ytterligare protein. Till det får hon ju även mineraler, och jag tror att det räcker för att hon ska klara både sig och Q. (Men jag har givetvis checkat med ett foderprogram..)

Tog med Heddan och Q bort till andra änden av hagen för att pyssla om dem och ge dem deras mat. Fick en ingivelse att skritta Heddan lite barbacka. (Hade faktiskt av en händelse både hjälm och träns med mig..) Q strosade med oss ett varv runt vallen i hagen. Tog ca 5 minuter allt som allt, och jag tror att Heddan tyckte att det var helt ok hon med!

Jag däremot, tyckte att det var underbart att få rida Heddan igen, om så bara i skritt!! Kom hem och säger till Maken: Vet du vad jag har gjort?? Jag har riiiidiiit!!

Och han svarar väldigt frågande: På Q?????

Eh... hrmmm.. Nej... Det lär ju dröja ganska många år innan jag glädjestrålande kan komma skuttande och säga det...

Nåja... Jag är mkt nöjd med dagen, och det verkade hästarna med vara!

Vi får väl se om det går..

Är inte helt vass på detta..

Och tänkte därför ställa frågan innan jag länkar vidare.. Vill ni ha en länk till eran blogg här i mina länkar?

.. Om hur det gick till när vi skulle avresa till Arboga igår..   

Det började med att jag hämtade upp småkillarna, och sedan cyklade vi hem, Rasmus var ju hemma, eftersom han fortfarande har sommarlov. När vi kommer hem ber jag ungarna att snygga till på sina rum, och plocka undan leksaker på nedervåningen, så att det ska kännas bra att komma hem mitt i natten. De sätter fart med det (Eller, ja.. Fart är kanske att ta i, men de segar sig iag uppför trappan..)

Själv går jag ut och börjar att justera alla stolar i bilen, för att barnen ska kunna fälla stolarna en bit på natten och faktiskt sova bra under hemresan. Jag fixar och donar, hittar både ett och annat i bilen som kan avvaras, och när jag är klar så tänker jag att vissa plastdetaljer inne i bilen skulle må bra av att putsas av.. Så jag går in och blandar till en hink med skurmedel. Frågar samtidigt Rasmus som hävdar att han är klar med sitt rum, om han har lust att göra det åt mig (Putsa plastdetaljerna, fast jag säger ordagrant: Skulle du kunna hjälpa mig att ta en trasa och torka bort lera ur bilen där ni har satt skorna när det har varit smutsigt ute?) Han ok:ejar, och jag sätter fart med att fixa så att sängarna ska vara klara att bädda ner sig i direkt sopm vi kommer hem.

Efter en stund kommer en flämtande och ganska så blöt(?) Rasmus in och säger att nu är han klar. Vis av erfarenhet och samtidigt lite orolig att hela bilens innanmäte ska vara en swimmingpöl, så går jag ut för att checka av och ef torka av där det är blött. Öppnar bilen och....

Den ser precis ut som innan???

Vad 17.... Vad har han egentligen torkat av??? Går in igen och ropar på Rasmus, han kommer ut och tittar där jag pekar, varpå han säger: Ops... Jag tvättade utanpå bilen..

GAAAAAAAAAAAAH   Med skurmedel! Tur att jag blandade svagt och gav honom en dammtrasa att torka med, men det måste ju bort från bilen hur som helst! Jag springer och hämtar vattenslangen, och börjar att spola av sörjan. (Nu dammrester, skurmedel och diverse roadkills, dvs flugor som satt fast på bilen..) Spolar tills jag ser att inga rester finns kvar, medans Markus glatt springer runt bilen och en ngt stressad mamma. Ber honom således att gå och stänga av vattnet. Varpå han kommer tillbaka och säger: Det finns ingen nyckel?? (Vattennyckeln alltså..)

Nej.. Den fanns inte.. För den hade min yngste son roat sig med att kasta bort medans jag spolade, och vattnet sprutade fullt tryck.. Jag stängde av slängen, men med tanke på trycket i den var det bara en tidsfråga innan den kunde smälla.. Jag blir hysterisk och jätteARG!!!!!!   Försöker att få honom att ta fram nyckeln, men han är inte speciellt intresserad av att visa vart den är. Tor däremot, börjar snyfta, för han känner att det här blev ju inget bra.. Så medans jag tröstar Tor, träter på Markus, febrilt letar efter nyckel och svarar i telefonen (Ann ringde mitt i röran, så jag fick en chans att beklaga mig..) så letar Rasmus också för fullt efter nyckeln, medans vi med jämna mellanrum släpper på trycket i slangen.

Till slut så ger jag upp, hämtar en skiftnyckel och får av vattnet till 4/5 med den.. Då hittar TOR nyckeln i våra buskar...

Så allt löste sig tillslut, och vi kom iväg till Arboga.. (Med ett pass förbi hagen först för att kolla hästarna.)

Vi hade det supertrevligt, både Maken och jag och barnen. Riddarspelet var jättebra ordnat, eldshowen var kanon och den grillade maten som Ann bjöd på var underbart god, med extra pluss för Ann´s goda kalla sås!!! Mmmmmmmm! Den ska jag minsann sno!

Hoppas på en repris nästa år!! (Med undantag biltvätt och vattennyckel, tack..)