Red Heddan idag. Hon känns ömfotad i början av passet, och det är bara att inse. Innan det blir ngr större turer behöver hon skor. Men hon måste först bli kvitt "bihanget" . "Bihanget" stod dock lika snällt i hagen idag som igår medans jag red. Han ska ha en eloge för att han är så jäkla snäll!

Jag testade ngr av övningarna som Sylve förespråkade igår, speciellt de som stärker och gymnastiserar bakdelen på hästen. Heddan missförstod i början, men på slutet kändes det riktigt bra, vi är på rätt väg! Totalt blev det en tur på ca 20 minuter. Är väldigt sugen på att rida ut en sväng med henne snart, men då måste jag försöka att fölis stannar kvar hos de andra i stohagen under tiden. Så om jag kan få ngn annan som rider Heddan, så kan jag hålla mig kvar i hagen med bäsen och de andra. I alla fall första gången. Så att man ser hur han tar det.

 

Hanna o Goliath

2 oktober 2011 20:47

Eller så provar du ut ett par hovboots som du kan sätta på just den lilla stunden du rider så slipper din häst går med skor hela dagarna :)

http://irmelin.bloggagratis.se

Jossan

2 oktober 2011 20:59

Ja, tanken har föresvävat mig. (Men sedan när det blir is och halt, så vill jag ha ordentligt med broddar.) Kanske vore ngt att satsa på så länge iaf..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...