Kollar på mitt uppgjorda schema, och inser att jag egentligen skulle ha klättrat igår, men när underlaget ääääntligen tillåter galopp, då måste man ju utnyttja det faktumet.. Idag blir det dock en vilodag, med massage och pyssel istället. Allt för att hon ska må som den prinsessa som hon ju faktiskt är! När jag tömkör på söndag så hoppas jag att det kommer att gå att göra några galoppfattningar på en stor volt med. Igår fick jag ju till fattningar i svåra varvet uppsuttet, och utan stress hos damen, men sedan så faller hon ju inåt, så den behöver ju stärkas massor.

Helst så skulle jag vilja ha småhinder och bommar att fuska fram den över, så att hon får hjälp med rytm och takt redan från skratch, men vi får ta det om ett par månader. Igår slog det mig att det är första gången på snrat 2 år som vi galopperade så mycket som vi gjorde igår.. Tänk vad tiden går fort?? Heddan har ju faktiskt varit min i över 3 år nu. Tre mycket lärorika år! Jag har minsann fått tänka över min ridning både en och två och hundra gånger.. Men nu så känner jag egentligen att vi skulle ta och börja att träna för en instruktör igen snart. Fast det får nog vänta tills tömkörningen är slut för säsongen. En sak i taget, så att det inte slår slint.. (Varken för mig eller för Heddan, eller för plånboken heller för den delen.. Har haft spenderarbyxorna på lite för länge nu! Skärpning!! Nästa månad och 5 stycken framåt blir det shoppingförbud på hästgrejer.)

Nu ska det fixas för veckans sista dag på jobbet, som ju självklart är en stängning. Men efter kl 17:30 ikväll, då är det heeeeelg!!

 

Vera

17 februari 2012 09:45

Ser fram emot imorgon :0) Ses snart!

Jossan

17 februari 2012 17:26

Blir kul!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...