Heddan fick sin massage och stretching, och i morgon ska det skrittas igen. Hon känns mkt finare nu, och då har inte ens laserbehandlingen som hon fick igår full verkan förrän i morgon.

Hoppas att min knutlösa dyker upp i morgon med! Då kan jag massera ännu mer! Raditalen är jag lite försiktig med, har respekt för det, eftersom en av mina hästar blev kraftigt blistrad av det för många år sedan.

Nu vill jag ha isfritt i paddan med, så att man kan börja att plocka fram cavallettisarna igen, och börja att träna på riktigt! Tjohej!

Q vaccinerades ju i fredags, och han skötte sig jättebra. Även promenaden tillbaka i mörker gick som en dans. På lördagen var jag till honom igen, för att checka hur han mådde, och då var han minst sagt seg.. Men han åt glatt lucernröran som jag hade med, fast leka med kompisarna ville han INTE. Då stod han mest och halvsov och såg sur ut. Han var sig inte lik, och jag blev orolig, så klart. Men när jag ringde till veterinären så lugnade hon mig och sa att han säkerligen känner av sprutorna sedan dagen innan, och att jag skulle höra av mig igen om han var sämre på söndagen.

Så igår var jag där igen, och då var min lilla buskille sig helt lik igen! Så skönt!!! Jag gosade med honom en stund i hagen, och när jag sedan gick till grinden igen så följde han glatt och hoppfullt med. Men han blev inte lika glad när bara jag gick ut.. Då ställde han sig nääääära, jättenääääära tråden och gnäggade så sorgset, flera gånger. Hans kompisar som var ca 60 meter bort svarade honom, och då kollade han lite på dem, innan han återgick till att gnägga efter den där svikaren, som bara lämnade honom.. Alltså, det känns ju jättebra att veta att han känner igen mig, och tycker att det är väldigt trevligt i mitt sällskap, men det skär liksom lite i hjärtat på en att lämna ngn som står och gnäggar och verkligen vill att man ska komma tillbaka.

Han har ju blivit en Markus i hästform!!!   

Här springer "hästMarkus" i paddan en sväng. Hoppas att vi i Hubbo kan löshoppa lite där i vår/sommar.