Dario fo och Cyrillux är de två treåringarna i hagen, Olle och Ture är de två tvååringarna som jag har snappat namnen på, och så har vi ju "Emelies favorit" som jag inte vet vad han heter, och så "Amandas fölunge", "Den andre travaren" och Kjell B, sötnosen Cielo, "den lille brune som kom sent till hagen" och så min egen underbare Q då..

Detta innebär att jag i princip kan namnsätta 6 stycken av just nu 14 i hagen.. Sedan vet jag vilka många är, speciellt ettåringarna har jag rätt så bra koll på, vem som tillhör vem, och även treåringarna. Måste säga att det tyvärr är tvååringarna som faller utanför ramarna.. Jag är nöjd med att ha en mycket liten kontakt med dem, speciellt nu när hormonerna börjar att stiga dem åt huvudet.. Att dessutom de flesta av dem är just bruna gör inte saken lättare.. ;)

Flocken består av 2 treåringar, 6 ettåringar och 6 tvååringar? En rätt så rejäl samling, men vilket bra flockbeteende de lär sig!

Ändå längtar jag tillbaka till gemenskapen på Hubbo. Jag är ju där en hel del, men det blir inte riktigt samma sak utan "sin" egen häst där. Och Heddans box känns så fasansfullt tom.. (Trots att Doreen står där för att hålla Flame sällskap.)

 

Nina

21 april 2012 19:11

"Den lille brune" kom någon dag före Cielo och jag träffade hans ägare när vi varit på Näs en vecka. Han är väldigt blyg och hon kallade honom Romeo. Han hette någonting mer krångligt har jag för mig :/

http://www.dorado.bloggplatsen.se

Jossan

22 april 2012 09:56

Det är några att lära sig namnen på. Men då kan jag egentligen ett till nu. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...