Nästan hela stallgänget var på äventyr ikväll! De andra red, men jag promenerade med dem och hade Q på släp. Eller släp och släp.. Han skrittade på bra, lite trött i slutet, men det kändes helt normalt med tanke på alla intryck som han fick under kvällen: Närkontakt med två tåg, en traktor med tröska efter och massor med cyklar. Sedan ska vi inte förglömma att han badade för första gången i sitt liv.

Han är väl helt fantastisk min lilla häst!! Han klev bara rätt ut efter mig, och plaskade och lekte med vattnet. När han blir större ska vi testa att simma lite med, som de andra gjorde, men inte än. Än räcker det med att bara plaska lite. Fast han var faktiskt i såpass att magen nådde vattnet. Eller tvärtom kanske det var.. ;)

Några få bilder från kvällen. Fler kommer att komma på Hubbobloggen. Håll utkik där!

Och vet ni? Till och med den här badkrukan doppade sig.. ;P

 

Kim

16 augusti 2012 22:44

Åh så mysigt!!!
Toppen att han bara klev ner i vattnet.
Min plutta har vattuskräck...
Så trevligt att en hel grupp kan ta en tur tillsammans.

http://varmt.bloggplatsen.se

Jossan

16 augusti 2012 22:59

Q´s mamma, min fina Heddan, hon hade skräck för vatten hon med. Men jag jobbade med det, och jag kunde få henne att kliva ner, efter mycket trugande.. Q verkar dock bara tycka att det är helfränt! Busigt värre!! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...