För ett år sedan så höll jag på att vänja av Q från Heddan lite sakta. 

För ett halvår sedan tog jag farväl av Heddan, och tränade lastning med Q för att förbereda honom för framtiden. Det gick över all förväntan.

För en månad sedan startade vi hans inkörning, och jag såg att ngt var galet när det kom till att dra vagn. 

För en vecka sedan fann jag att hasen var lite svullen på vänster bak.

I förrgår fanns min fina kille inte mer.

Njut av era hästar och värdesätt dem medan de finns hos er.

 

Stina

18 november 2012 21:00

Jag får en klump i bröstet bara av att tänka på vad du gått igenom, hur snabbt allt kan ändra sig =(
Kan inte ens tänka mig in i vad du går igenom ... kram !!

http://billiejean.bloggplatsen.se

Jossan

18 november 2012 22:46

Jag saknar honom så.. Min Q.. Han och jag som skulle ha så mycket roligt tillsammans.. Livet är orättvist..

 

Jenny

19 november 2012 01:51

Usch tårarna bara rinner när jag försöker att föreställa mig vad du får gå igenom just nu. Helt sjukt va livet kan ändras snabbt, och hur orättvist det kan vara.... Massa kramar ;(

http://honmedegenasikt.bloggplatsen.se

 

sara

19 november 2012 16:36

Du har haft och har det tufft!! *kramar om*

http://sarastankar.bloggplatsen.se

Jossan

19 november 2012 18:31

Tack Sara!

 

Emelie

19 november 2012 19:53

jag finner inte ens ord för dig längre, extrem otur? Oändlig otur? Nej du har då fanken i mig nått värre .. Förstår inte det någonstans! finns alltid ett sms bort!

http://stolenseconds.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...