Sedan september startade har jag gått ner 8,2 kg. Det innebär att jag har 1.8 kg kvar tills jag är "i mål". Jag har således minskat min kroppsvikt med strax över 10% nu. Det känns jättebra. Jag ska verkligen lägga manken till för att inte fastna i träsket och börja gå upp i vikt igen nu. 

Men jag ska erkänna en sak. Jag längtar verkligen efter att få äta lite pepparkakor, lussekatter, dricka julmust och glögg nu.. Men bara ett liiiitet tag till, sedan är det ok!   

(Numera syndar jag ju och äter vanligt till luncherna, dock små portioner. Och så har jag en "riktig" syndardag i veckan, lördagar. Då får jag äta precis det som jag är sugen på.) 

Jag tycker själv att jag har varit väldigt duktig. Har aldrig lyckats uthärda en diet såhär tidigare.   Ändå vill jag påtala att det som har varit bäst är att jag inte under hela den här tiden har varit MÄTT. Det finns så mkt som man kan äta istället för kolhydraterna, att jag inte har saknat dem speciellt mycket. 

 

Stina

24 november 2012 17:56

Jag är GRYMT imponderad och hoppas på att lite av din karaktär kan smitta av sig på mig !!

http://billiejean.bloggplatsen.se

Jossan

24 november 2012 18:01

Haha, vet du Stina? Till och med JAG är grymt imponerad! Jag trodde inte att jag skulle klara det! Men det verkar som om jag kommer att fixa det! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...