Idag ansåg jag att den röde var redo för att bli släppt i paddan ett tag. Han skötte sig strålande, och visade upp en hel del snygga rörelser! Duuuuktig kille!!! Emelie var med och fotade, och snart hoppas jag att jag kan uppdatera här med lite bilder.    Emelie är såååå duktig!

Emelie fick även se det där bandet som vi har börjat att knyta, den röde och jag. Det blir bara starkare, och trots att jag har så svårt att finna mitt smeknamn på honom, så har jag tagit honom in i hjärtat som "bebisen" nu. Fast det kan jag ju inte kalla honom hela livet. Jag känner mig som de föräldrar som inte kommer på namn åt sina barn.. Men så illa är det ju inte. För han har ju ett väldigt fint och inregistrerat namn. 

Sadeln och tränset har vi fortsatt att arbeta med. Sadeln är nemas problemas. Jag kan lägga på den, slänga på ländtäcke och han står som en stod. En lugn stod. Han är totalt obekymrad. Tränset har han ju inte varit något fan av. Jag vet inte om han någonsin har varit det, eller om han testar mig? Anna-Karin? Hur som helst, det är inte ett problem alls längre. Från att ha satt huvudet höööögt hööögt upp, så sänker han det nu djupt, djuuuupt ner. Och gapar direkt han känner bettet. Och det där med klickträning som vi har gjort ett tag nu, det gillar han verkligen. Då blir det svårt att inte öka kraven för snabbt! Men att tigga genom att hålla distans fungerar nu ypperligt! 

Första klickerträningen:

Och så filmen från tränsträningen när vi startade med klicker. Nu är den på dubbel hastighet i början, därför ser det väldigt hårt och hetsigt ut. Det var det inte. Men det var mycket nervpåfrestande. Men som ni ser i slutet så gick det galant sedan. Och idag kan jag tränsa helt som vanligt. Han gapar direkt han känner bettet och sänker huvudet. Fina killen.

Och snart hoppas jag på att kunna ge er lite bilder på den fina röda från idag!  I morgon tror jag att det blöir lastträning igen! 

 

Anna-Karin

22 december 2012 18:51

Ha ha... Ja tränset har vi provat ett par gånger. Trots att jag tränsat och sedan låtit honom äta kraftfoder med tränset, sedan tagit av det direkt, så var det aldrig hans favorit. Det blev bättre, men nu låter det fantastisk! Du är så otroligt duktig! Bra jobbat =)

Jossan

22 december 2012 19:07

Haha, ja skam den som ger sig! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...