C -Hej! Kommer du idag? Kul. Har du grimman med dig? Den med fluff? Ännu bättre. Då får jag godis. Jag gillar godis!

J- Hej själv. Japp, grimma med fluff som vanli... OJ, vad snabb du var i den idag!!

C: - Vart är mitt gott?? 

J: - Jag hann ju inte ens få upp det.. Ska bättra mig, promise.

C: - Nomnomnom.... Smask, smask..

J: - Kom med, så får du mer mat!

C: -Ålrajt! Genast!

C: - Meh, vi går åt fel håll, vi ska diiiiit!!! Där finna krubbet!!

J: - Nee, vi ska gå dit upp, till Becka. Maten är i transporten idag..

C: - Jag tror inte att jag gillar det här, inte allt iaf. Bara vissa delar. Mat gillar jag. Jag gillar havre, och pellets, och hösilage! Det gillar jag mycket. Och äpple. Det är nomnom. Och ibland morot. I små bitar. 

J: - Det finns både havre och pellets i transporten.. Men man måste gå in för att få..

C: - Mycket?

J: - Mycket vad?

C: - Finns det mycket mat, såklart!!???

J: - Jättemycket. Jag lovar. Du kommer inte ens att hinna äta upp.. 

C: - Jag gillar nog ändå inte att inte få det serverat i boxen. Jag tror att du lurar mig.. Men jag är hungrig.. Jättehungrig.. 

C: - Det luktar gott därinne.. Man kanske skulle.. GAAAAAAH!! Hjälp!! Det kommer ett gult monster där!!!!

J: - Det är bara Wajje i lastaren. Han ska ta bort snön som har kommit i natt.. 

C: - Han sitter i ett monster! Stort och JETEGULT! Det brummar massor. Den låter arg. Och hungrig. Min mage brummar så när jag är hungrig!!!

Lastaren: - TUUUUUUUUT! (Wajje vinkar)

C: - Vad var det?? 

J: - Signalhornet. Och om du inte brydde dig ett skvatt om det när både jag och Becka hoppade högt, så borde du lugnt kunna gå in nu. Inget värre kan hända..

C: - Säkert? Okaj då.. 

C: - Jättemycket NOMNOM!! Mmmmm-smask-mmmmmm!!

J: - Ja, jag sa ju att jag hade säkrat med mycket.

C: - Smask, tugg, smask..

J: - Dags att gå ut igen..

C: - Ne. Gula monstret brummar där. 

J: - Det är långt borta. Du kan gå ut. 

C: - Bara en liten tugga till??

J: - Nej, först ut, så att vi kan gå in igen.

C: - Du är tråkig igen.

J: - Jag vet. Tråkig med nyttig. Väldigt bra ibland faktikst. Speciellt med en liten häst som ser gula monster mitt på ljusa dagen.

J: - Nu är vi klara med lastningen! Du var duktig! Gick in både brett och smalt! Snart kan vi nog stänga igen med. Men vi behöver inte jäkta!

C: - Nej. Jäkta är dumt. Man ska äta lugnt. Inte gå ut innan man har tuggat ur. Jag sa ju det!!! 

J: - Nu var det inte direkt det som jag hade i åtanke, men ok. Du ska få en chans att äta mer i lugn och ro. Vi ska gå ner till stallet. Där ska du få äta, och sedan ska vi tränsa!

C: - Med godis?

J: - Ja, med godis.

C: - Jag gillar godis! 

J: - Jag har kommit underfund med det..

C: - Du har väl fyllt påsen? Den såg lite halvtom ut igår. Jag gillar inte halvtomt. Jag gillar helfullt!

J: - Lovar att fylla ordentligt!

C: - Du lär dig! Bra! Du har en mycket bra lärare!

J: - Du tycker det va?

C: - Maten i krubban är slut nu? Vart äääääär duuuu????

J: - Här. Fixade bara trickpåsen.

C: - Är den fylld? Mycket nomnom?

J: - Massor med nomnom.

C: - Så! Vad väntar du på?! Fram med tränset!! SLURP!

J: - Oj, men du, svälj inte hela bettet! 

C: - Jag är jeteduktig! Godis fram tack!

J: - Absolut! Du slår mig med häpnad! 

C: - Jag är helt makalös! Jag saknar motstycke. Igen tack. Så att jag får mer godis. Jag gillar godis. 

J: - No, shit..

C: - Inga sarkasmer om jag får be! Var det inte just detta du villle?

J: - Du har rätt. Du är en stjärna. Jag är så glad i dig!

C: - Jag vet. 

J: - Fast nu räcker det för idag. Du kan få ont i magen om du äter mer nomnom nu. Och man ska sluta när det går som bäst. Det är det svåraste i träningen. Att sluta när det går bra..

C: - Vad gör vi nu då? Vi kan ju inte bara stå här?

J: - Nej, men jag såg att Musse stod och väntade i hagen. Vi går dit, så att du får leka lite. 

C: - Jag gillar att leka. Det är nästan lika bra som att äta!

J: - Ses i morgon. Kram på dig!

 

sara

24 december 2012 11:37

*skrattar* helt underbar läsning!

http://sarastankar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...