För nu har jag pluggat, fixat hästen, städat, tvättat,hämtat ungar i skolan, fixat så att kvällsmaten står i ugnen och en massa annat. Så nu orkar jag inte engagera mig mer. Ibland känner jag att det är jobbigare att vara hemma än att arbeta. Det är så mycket som iskallt räknas att man ska fixa för att man är hemma? Dock har jag en hel del plugg att göra.. Det tar ganska mycket tid att läsa litteraturen framför allt. 

Strax ska Tor köras på innebandy. Maken får hämta honom sedan. När han är ivägskjutsad tror jag att jag bara ska lägga mig på spikmattan och sova en kort stund. Har inte mer energi kvar för dagen nu.. Men det känns bra att ha ordning hemma, och jag känner att jag sakta men säkert börjar att komma ikapp. I morgon fm ska jag påbörja att rensa ur garderoberna i mitt och Makens sovrum. Det är nämligen något man får lov att göra när Maken inte är hemma..    

Dagen har iaf varit väldigt bra, och trots att jag är trött så känner jag mig nöjd över att ha hunnit med så mycket! 

 

MalinMalin Johansson

29 januari 2013 07:39

Ha ha ha jag känner igen mig men detta ska man ju hinna efter kl 16:30!!!! sedan frågar de varför är du så trött!!!!
hoppas du fick en skön vila på spikmattan.

http://www.havrefallen.bloggspot.se

Jossan

29 januari 2013 10:11

Haha, vet du.. Jag hann inte.. ;) Får bli en stund ikväll istället. ;) Om jag hinner..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...