Men jag har varit ack så trött den sista tiden. Kollade om jag upplevde samma sak för ett år sedan, men faktum är att det var då som jag var redo att kicka igång Heddan med tömkörning och cavalletti. Blev ju inte mycket av med det.. Dock tror jag att det som har kommit över mig nu är att underlaget suger, och att jag inte kan göra det som jag verkligen vill göra. TUR att klickerträningen går bra, det håller iaf igång mig och Calle lite, och stärker bandet mellan oss. Men jag längtar efter vårvärme, barmark och att tiden för inkörning ska komma, och det snart! (Men väderrapporten visar att jag får vänta ett par veckor till..)

Hur som helst. Igår på eftermiddagen följde jag med Becka i stallet när hon skulle till klinik och friröntga sin häst. Allt gick helt suveränt. Lastning, röntgen, hemfärd. Lätt som en plätt. Så skönt. Och bilderna var superfina. Veterinären sa att man sällan såg en så stor häst som var så ren och fin i benen. Så nu kan Becka kicka igång Clooney inför Kvalitén i år. Härligt!

Senare på kvällen ringde även min vän som jag var och hjälpte med lastträning i söndags, och berättade att hennes häst gick in och ut ur transporten plättlätt även igår. De hade även stängt bakom honom, och det bekom honom inte det heller igår. (Vi gjorde det i söndags med, men då var han faktiskt lite nervös.) Ett par dagar till med promenader och lunch i transporten så har han nog fattat galoppen och är vän med transporten. Härligt det med!

I eftermiddag har jag skola, och därefter bär det av mot stallet. 

Malin har lagt upp flera bra bilder och filmer från lösdriften i stallbloggen den sista tiden. Ni finner dem på http://stallhubbo.bloggplatsen.se

Kolla gärna in där!

Inget är som en bästa vän...
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...