Jag är aningens stel idag. Inte lika mycket som jag trodde dock, kom lätt ur sängen. Men jag känner av vänster sida av nacken, vaderna och mage/rygg. Vad jag har gjort? Testat att rida Beckas Clooney. Jätteroligt. Var länge sedan jag red ett ordentligt pass, har tappat massor, men det ska väl gå att få tillbaka så småningom. 

Clooney är jättefin, har BRA gångarter, men har funnit en bekväm lunk i trav som han ogärna lämnar= Jossans träningsvärk. Väldigt nyttigt att rida olika hästar, man inser snabbt sina brister som ryttare då. Bara att förbättra sig. Blir förmodligen ett tillfälle i nästa vecka med, plus att jag ska rida Bellton någon gång här framöver när Malin ska på utflykt. Jag måste komma igång igen, så jag får ta mig tid. 

Tid är det just nu lite ont om. Jag har två tentor att skriva på två veckor, och jag är inte ens halvklar med den första. Kommer att förkovra mig idag och i morgon, så får jag se hur långt jag hinner. Har lite som ska fixas i helgen med, men skolarbetet måste gå före. Får jag inte godkänt på de här bitarna kommer jag kanske inte in på höstens kursen, och det vore MYCKET trist..  Kollade upp nu, och jag verkar redan ha klarat av alla kraven!!   Fortfarande så krävs ju godkänt resultat på kommande tentor för att fortsätta att få studiestöd, men det känns iaf som om det kravet inte är lika domedagsaktigt som det första; Att inte få plugga vidare med klassen..

Om en timme ska Markus lämnas på förskolan, ska inta lite frukost (Best meal of the day!) och sedan bär det av. Måste avbryta studierna för att skjutsa Stefan mellan bilverkstad och arbete, men annars ska jag rikta dagen mest åt studier. (Ikväll blir det dock fika med stalltjejerna.) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...