Direktlänk till inlägg 21 april 2013
Idag var det dags. ELDPROVET. Nu skulle det vara upp till bevis om jag har lyckats att vänja in Calle med släpan med hjälp av klickern. Det som jag mest orodade mig för var följande:
När Calle blir rädd eller pissed, då reagerar han snabbt. Därav ville jag helt inte ha någon reaktion åt det hållet alls. Det som kunde skrämma honom var att släpan är både tyngre och stabilare än de provisoriska som jag själv har skapat. Dessutom var det nu dags att någon (Läs Kent) skulle tömköra honom medan han drog, för första gången. Han tvekade först. Drog något steg, stannade. Fick klick och godis. Drog lite till. Klick och godis. Sedan försvann det osäkra i blicken och han drog i åttor i paddan. Skakelsläpan kom åt bakbenet ibland, men det struntade Calle i. Han drog. Med bröstan mest. Jag kunde länga ledrepet mer och mer. Stolt.
Hade jag haft sinnesnärvaro nog innan så hade jag gett min mobil till Julia som var med, så att hon hade kunnat filma. Men när jag kom på att den låg kvar i stallet vågade jag inte be henne att hämta den. (För OM något hade hänt så hade det kanske behövts en extra hand där nere i paddan.) Nu hände inget, och vi får se till att filma vid nästa tillfälle. Två veckor har vi på oss att träna på läxan. Sedan är det dags för nästa test! Fullt ös ett tag till. För snart är det sommar, och då behöver han få lite semester från "skolan". Så får vi ta upp allt till hösten igen.
Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...
Josefine Nordberg Karlsson
Josefine heter alltså jag, kallas till vardags för Jossan, utom i arbetet, där jag rakt av är Josefine. Är född 1979. Har varit hästintresserad hela livet, fick som 11åring min första ponny, och efter det har det fortlöpt sas. För några år sedan lade jag tävlingsnerverna på hyllan, och beslöt mig för att ta ngr års semester från det livet.
Jag har hur som helst en familj också: Maken, och tre underbara grabbar. Det är Rasmus - 00, Tor -05 och Markus -07. De gör mitt liv värt att leva, och de gör mig lycklig varenda dag!
Min häst heter Catch the Cat, ett engelskt fullblod efter Mr Wells - Leader of the Pack. Född 2011-05-06. Jag köpte honom från Anna-Karin Louie-Ying i november 2012. Han är en fantastisk häst som gör mig glad varenda dag!
Mina änglar:
Heavenly Dreams "Heddan"
2003-2012
Heddan somnade in den 17 april 2012, och jag kommer aldrig att glömma henne..
Quimero, hennes enda avkomma, skulle alltid finnas kvar hos mig, en stor och rejäl kille som jag hoppades mycket på som allround häst och livstidsvän...
Quimero
f 20110528
E: Galope P
U: Heavenly Dreams
Quimero blev hastigt sjuk under november månad 2012. Det visade sig vara så att han hade stora förändringar på framförallt 7:e nackkotan, med största sannolikhet orsakat av virus som han utsattes för under sina första levnadsmånader. Med honom försvann även mitt finaste minne av Heddan, och sorgen blev dubbel..
I mitt hjärta finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 |
30 | ||||||||
|