Ja, han mådde prima, Callekott. Men det kröp i honom. Det märktes att han har vilat på heltid i snart en månad. (3 hela veckor iaf). Nu hade hovarna växt såpass att jag känner att han faktiskt får invänta hovis och en pedikyr innan det blir ngt jobb öht, men nog kände jag att han ville jobba idag alltid.

Men idag blev det bara trimning av honom. Fixade med svansen, som han hade kliat lite men inte alls oroväckande. Borstade och smorde. Avslutningsvis fick han en av de nya flugluvorna på. Och när han sedan fick gå ut i hagen igen så hade jag annat att ta tag i...

Bara att dra fram två av mina täcken och sätta igång med handtvätt. Täckena blir inte skinande av en snabbtvätt i kallvatten, men det mesta av smutsen går väck, och det bästa med handtvätten är att en stor del av vattenmotståndet i täckena består, mot att de centrifugeras och således tappar vattentätheten..

Medan täckena torkade så mockade jag ur Calles box. Snart är det städdags i stallet, och då är det skönt att vara klar.

När jag kom hem så ringde syrrans son och ville komma och leka med mina kids. När de dök upp här så hade hon med sig min post som kommit medan vi var borta. I ett av breven låg detta:

Så fint iPad-fodral! En tjej här i byn som syr dessa! Så mitt är det enda av sitt slag. Jätteglad!

Nu ska jag ta tag i den sista tvätten här, skriva lite lappar till Rasmus högstadium och sedan blir det en hyfsat tidig kväll. Jag ska ju fira en TRETTONÅRING i morgon!?!?

(Inte klokt vad tiden går? Känns som igår som han tultade runt hemma och pratade om blettmaskar och ommar, ampor och Stefen.. Och nu fyller han då alltså tonåring? Hjälp...)

 

Stina

11 juli 2013 21:02

Jättesnyggt fodral !

Ni är nog säkert lika sugna båda 2 på att komma igång skulle jag tro =)

http://billiejean.bloggplatsen.se

Jossan

11 juli 2013 22:04

You bet! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...