Kom till stallet. Mockade och fixade lite, packade höpåsar, fixade med foder.. Gick till hagen och hämtade Calle. Tar av det yttre tunna skaltäcket och.. 

Vart är Back on Tracktäcket??? Calle blev grymt irriterad av regnet häromdagen, och jag ville att han skulle få ett par dagar med BOT-täcket för att återhämta sig. (Nu tänker jag muskulärt. Jag gillar inte heller att bli kall om ryggen, och Calle AVSKYR att bli blöt, speciellt på ryggen. Kallt vatten. BLÄH! ) 

Men nu är alltså täcket borta. Går ut i hagen och kollar. Ser inget. 

Alltså.. Hur svårt kan det vara att hitta ett täcke i en hage? Jo.. Ca 45 minuter svårt. Jag trodde ta mig 17 nästan att någon hade varit och klätt av honom allt, tagit BOT-täcket och satt på det yttre igen, när jag gått genom alla delar av hagen utan minsta lilla spår. Upp till stallet för att kolla om ngn kanske hängt in det i sadelkammaren. Men nej.. Inget täcke.

Ny promenad i hagen. Mer irriterad. Vart är täcket?? Mutter mutter.. Nedra skurkar.. Mutter mutter...

Plötsligt..

Ni ser det va? 

Om inte.. 

Nu ser ni det väl? Vi är ju bara 10 meter ifrån? Alla spännen öppnade.. 

Bild på Häst-Houdini, så snabb att han knappt fastnar på bild...

 

Stina

24 oktober 2013 16:31

Haha ! Det där lyckades Mulle med en gång, fick av sig undertäcket - bogspännet fortfarande stängt ! och ytertäcket kvar på så fint så !
Hur lyckas dom ?

http://billiejean.bloggplatsen.se

Jossan

24 oktober 2013 19:12

Man kan ju undra?!?

 

evie

24 oktober 2013 21:18

Snyggt jobbat Calle, haha.

http://www.evieastrom.blogg.se

Jossan

24 oktober 2013 21:49

Han tackar och lovar att han ska utveckla sig till nästa gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...