Direktlänk till inlägg 30 december 2013
Idag har jag besökt Ann. Vi hade ett mission att utföra! Lastning av Merlin, ridhusvisit och därefter återigen en lastning för att åka hem. Det gick ju hur bra som helst! På en timme hade vi lastat, åkt, haft honom i ridhuset, lastat igen OCH kommit hem till gårdsplanen. Alltså, hur strålande är inte det? Mycket lovande för framtiden.
Lånade bilder från Anns instagram kommer här:
Han är inte så markbunden av sig, den där Merlin..
Här snackar vi uppförsbacke i galopp.
Sedan bar det av mot Calle. Han skulle få vila idag. (Jag litar inte på att folk håller upp med smällare och raketer.. Lika bra att ta det lugnt ett par dagar.) Så det blev borstning och putsning. Ja, och så tränade vi lite klick med. Så mycket som Calle bugar självmant nu så är han nog den mest stretchade hästen i stallet när det kommer till frambenen.. Men idag klickade vi något helt annat..
Väl hemma igen så tog jag mig ett par kilometer på löpbandet. Det går bättre och bättre hela tiden, men idag kände jag att jag har fuskat med stretchingen.. Ajabaja! Så efter löpningen idag så blev det ordentlig stretch. Särskilt av vaderna. (Jag är med andra ord den säkert MINST stretchade ryttaren i stallet... )
Tor och jag avrundade kvällen med att se: A christmas carol. (Disneys version med Jim Carrey som Ebanezer Scrooge´s röst) Tor tyckte att den var lagom ruskig och spännande.
Sist men inte minst så vill jag gratulera min farfar på sin födelsedag. Idag skulle han ha fyllt 79 år. Jag har tänkt på honom mångt och mycket idag. Hoppas att du har fått den bästa födelsedagen i himlen, farfar. Fast kanske är alla dagar underbara där. Så underbara att inga födelsedagar behövs? Men jag vill säga grattis ändå. För då känns det lite bättre i mitt hjärta. Jag saknar dig!
Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...
Josefine Nordberg Karlsson
Josefine heter alltså jag, kallas till vardags för Jossan, utom i arbetet, där jag rakt av är Josefine. Är född 1979. Har varit hästintresserad hela livet, fick som 11åring min första ponny, och efter det har det fortlöpt sas. För några år sedan lade jag tävlingsnerverna på hyllan, och beslöt mig för att ta ngr års semester från det livet.
Jag har hur som helst en familj också: Maken, och tre underbara grabbar. Det är Rasmus - 00, Tor -05 och Markus -07. De gör mitt liv värt att leva, och de gör mig lycklig varenda dag!
Min häst heter Catch the Cat, ett engelskt fullblod efter Mr Wells - Leader of the Pack. Född 2011-05-06. Jag köpte honom från Anna-Karin Louie-Ying i november 2012. Han är en fantastisk häst som gör mig glad varenda dag!
Mina änglar:
Heavenly Dreams "Heddan"
2003-2012
Heddan somnade in den 17 april 2012, och jag kommer aldrig att glömma henne..
Quimero, hennes enda avkomma, skulle alltid finnas kvar hos mig, en stor och rejäl kille som jag hoppades mycket på som allround häst och livstidsvän...
Quimero
f 20110528
E: Galope P
U: Heavenly Dreams
Quimero blev hastigt sjuk under november månad 2012. Det visade sig vara så att han hade stora förändringar på framförallt 7:e nackkotan, med största sannolikhet orsakat av virus som han utsattes för under sina första levnadsmånader. Med honom försvann även mitt finaste minne av Heddan, och sorgen blev dubbel..
I mitt hjärta finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 |
4 |
5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 |
11 | 12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 | 19 | 20 |
21 |
22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 |
||||||||
|