Men inte av hästen, utan av min lille Tor..

Igår kväll när jag kom hem från Heddan, dvs ganska så sent, så hörde jag att Tor ropade på mig från övervåningen. Jag gick upp till honom för att natta honom, han brukar somna lättare när alla har gjort det. Hur som haver, han säger lite sött:

 -Mamma... Jag har badat.. Vill du lukta på mina fötter..

Och som den snälla mamma som jag är så luktade jag på de små nybadade fossingarna.. Och VE OCH FASA!!! Tor skrattade så att han kiknade.. HAN tyckte minsann att det var jätteroligt.. Nåja.. Tur att man kan glädja någon på kvällskvisten iaf..

(Hela händelsen fick mig att tänka på när barnens kusin lurade sin pappa på ett liknande men ändå värre vis, och avslutade sitt lilla skämt med: -Bra lur va!!! )

Heddan blev testad för en timme sedan, och svaret var samma som tidigare. Men det var lättare att mjölka ur för provet idag, så jag tror ändå på i morgon eller på fredag.. Om det inte stannar av förstås.. Man vet ju aldrig.. Inga röda slemhinnor, ingen slempropp avlossad, inga vaxproppar, ingen förändrad temp.

Vi får se vad morgondagen har att utvisa. En sak är iaf säker, att de 2 gånger som Malin har ringt mig idag har fått adrenalinet att pumpa på stört. Och så var det bara om intag som hon hade funderingar.. Man har ju inte nerver av stål iaf...                         

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...