Direktlänk till inlägg 5 februari 2012
Jag är oftast inte sur. Inte så att det märks för andra, för oftast så kan jag resonera bort min surhet; Tänka att det nog inte var meningen, det var oavsiktligt osv. Och för det mesta kan jag rycka på axlarna och känna att vad gör det om 100 år?
Fast så kommer man till den där punkten; Surpunkten.. När överslaget till arg är väldigt nära.. Det händer inte så ofta bland andra, oftare med dem som jag bor med. De sista säger att jag är läskig när jag är arg.. Det är jag kanske? Fast det kanske är för att jag mest skrattar och säger ja, tack och amen till det mesta? Det blir alltså en väldig kontrast när jag säger nej, mer än när någon som ofta säger nej, säger nej.
Den sista tiden har jag varit trött. Det har varit mycket hemma, många sjuka på jobbet, hästarna tar sin tid och så finns det fler som vill ha "sin del av kakan". Jag hinner inte allt, utan har fått börja att säga nej. Och insett att det faktiskt känns helt ok.. För jag mår lite bättre då.
Igår i stallet blev jag sur, för jag avskyr när materiella ting sabbar ens planering. Materiella ting ska bara fungera; De är det sista man ska behöva bekymra sig om. Men visst, ibland strejkar bilen, datorn, telefonen och you name it.. Det är VÄLDIGT IRRITERANDE!! Så jag var inte arg på någon, men jag var SUR. Sur på omständigheterna, inte på ngn person. Men jag kan tänka mig att det pratas om det nu i efterhand. Om hur arg Jossan var.
Hur som helst. Jag är på hugget just nu. Det kan vara vädret, dålig sömn, sabbade rutiner eller vad 17 som helst som har gjort det. Det kommer att gå över, men tills det har gått över så är det lite minerat område liksom. Jag kan inte lyssna riktigt på den där lilla rösten som säger: -Var tyst min mun så får du godis.. Utan är det något som trycker mig så kommer det ut nu.
Evil bitch Jossan kombinerar häxan Surtant rätt så bra, helt enkelt. Men molnen som skuggar solen drar nog snart förbi igen!
Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...
Josefine Nordberg Karlsson
Josefine heter alltså jag, kallas till vardags för Jossan, utom i arbetet, där jag rakt av är Josefine. Är född 1979. Har varit hästintresserad hela livet, fick som 11åring min första ponny, och efter det har det fortlöpt sas. För några år sedan lade jag tävlingsnerverna på hyllan, och beslöt mig för att ta ngr års semester från det livet.
Jag har hur som helst en familj också: Maken, och tre underbara grabbar. Det är Rasmus - 00, Tor -05 och Markus -07. De gör mitt liv värt att leva, och de gör mig lycklig varenda dag!
Min häst heter Catch the Cat, ett engelskt fullblod efter Mr Wells - Leader of the Pack. Född 2011-05-06. Jag köpte honom från Anna-Karin Louie-Ying i november 2012. Han är en fantastisk häst som gör mig glad varenda dag!
Mina änglar:
Heavenly Dreams "Heddan"
2003-2012
Heddan somnade in den 17 april 2012, och jag kommer aldrig att glömma henne..
Quimero, hennes enda avkomma, skulle alltid finnas kvar hos mig, en stor och rejäl kille som jag hoppades mycket på som allround häst och livstidsvän...
Quimero
f 20110528
E: Galope P
U: Heavenly Dreams
Quimero blev hastigt sjuk under november månad 2012. Det visade sig vara så att han hade stora förändringar på framförallt 7:e nackkotan, med största sannolikhet orsakat av virus som han utsattes för under sina första levnadsmånader. Med honom försvann även mitt finaste minne av Heddan, och sorgen blev dubbel..
I mitt hjärta finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | |||||||
|