Då går mina tankar i följande banor:

1.Heddan har så länge som jag har haft henne haft en rörelsestörning på höger bak. På vintern är hon väldigt halkig av sig, och behöver således 4 brodd för att inte slå omkull. Däremot så tar de 4 broddarna i hennes högerbak bort vridningen i hoven, men vridmomentet kvarstår ju. Det hamnar bara någon annanstans. Till ex i has eller i bakknä. Pest eller kolera: Halka omkull eller stoppa vridmoment?

2. Vi har ju knappt kommit igång, trots att vi har ridit henne i över 5 månader nu. Jag har verkligen tagit det så lugnt som man kan göra utan att hästen ska bli stående. Skogritter i naturen för naturlig cavalletti, och så fort som paddan blev klar så har hon jobbat över bommar för att främja hennes ryggverksamhet, allt enligt rekommendationer både för ridtravare och för hästar med ryggproblem. Hon är på inget sätt för hårt tagen, utan allt har varit mjukgörande arbete och verkligen en balansgång för att hon ska aktiveras utan slitage. Nu i förra veckan tog vi fram ett hinder på 50 cm, hoppade ca 8 språng på det och efter det är hon halt på alla 4 benen..

3. Vi har masserat, stretchat, haft ute ET flera gånger, fått henne konstaterat rak och fin efter justering. Hon har blivit lasrad, fått akupunktur, jag har linimentat. Massagepadden har gått varm på henne, BOT-täcket har använts helt enligt föreskrift i flera månader. Ändå blir hon bara sämre.

4. Hon är superfin i kroppen, jämnt och fint musklad, (Enligt både mig, ET och Vet.) men just kring länden och fram till manken är hon mindre musklad. I knäet kan veterinären KÄNNA att det finns förändringar. Hon är även gallig i bakbenen den sista veckan. Hältan i fram har kommit den sista veckan, sedan hon ställdes av i söndags. Det betyder att hon blir sämre hela tiden, även utan ridning och annan motion.

5. Än så länge ser jag ingen skillnad alls i hennes rörelsemönster. Skit också.

Positivt va? Fast det här är mina tankar när det känns hopplöst.

 

Nina

24 mars 2012 11:43

Jag förstår att det känns hopplöst. Den känslan en känsla jag är alldeles för bekant med så jag vet precis hur du känner dig just nu. Man analyserar allt och försöker vända sig in och ut för att få någon sorts ljusglimt.

Kram på dig!

http://www.dorado.bloggplatsen.se

Jossan

24 mars 2012 14:45

Ja. Grubbla är ngt som jag verkligen har erfarenhet av. Tack för din omtanke!

 

Alexandra

24 mars 2012 11:55

Det är så tråkigt och sorgligt.. :(
Kan verkligen förstå hur det känns... Usch :(

Snälla Heddan, bli bra!

http://Alexaka.blogg.se

 

Stina

24 mars 2012 19:38

Har du varit på klinik och fått henne kollad ?

http://billiejean.bloggplatsen.se

Jossan

24 mars 2012 20:24

Jag har varit i kontakt med klinik ( I heby ) med (samarbete med den veterinär som varit ut, eftersom att veterinären på kliniken är skadad i sin rygg och därför inte kunde göra en ordentlig hältutredning), och de tycker att vi ska avvakta den här kuren och se om den tar. Varför jag inte åker till Strömsholm eller Sigtuna? Har lite dåliga erfarenheter från dessa tidigare, tyvärr. :(

Det hänger ju lite på att hon inte kan stå inne på boxvila med, utan att riva stallet eller vandra en gånge i boxen, eftersom att hon är urtypen för en häst som kan börja med olater. Hon vandrar till och med i hagen så fort en häst tas in. :/

 

Stina

25 mars 2012 17:21

Har man dåliga erfarenheter så har man. Jag kommer nog aldrig att närma mig Ultuna igen tex, men Strömsholm åker jag gärna till, så jag förstår dig där.
Jag hoppas att kuren ni håller på med hjälper, jag vet precis hur det känns att vra där du är nu och jagkänner med dig.
Styrkekram !

http://billiejean.bloggplatsen.se

Jossan

25 mars 2012 17:25

Tack Stina!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...