Direktlänk till inlägg 31 januari 2013
Markus stannade hemma idag, och när jag hade fixat med skolarbetet så stack vi till stallet, min hjälpreda och jag. Stackars hästar, det är verkligen skridskobana i kanske inte halva hagen, men åtminstone en tredjedel. Fast de löser det genom att bara vara vid skridskobanan när de måste, och då går de såååå försiktigt. När de är leksugna går de bort mot skogen, där är underlaget helt ok. Kloka killar.
Så när jag kom var de i skogen och lekte. Jag passade på att fylla i mer hösilage, och så gick jag upp i ligghallen och kikade. Det var faktiskt helt ok därinne, men jag lyfte ut de högar som var och hade ut lite ny torr halm. Så nu är sängen nybäddad.
När jag var klar så visslade vi på dem, och då kom de nersmygande från skogen med Bellton i täten. Det gick inte snabbt idag, de är verkligen kloka. Mulen noggrant fäst vid marken, och så kollade de att varje hov sattes ned säkert innan de klev vidare. De gick så långt som möjligt på kanten av hagen, men när de kom till slutet upptäckte Calle att det var väääldigt halt där stigen slutade, varpå han vände, motade tillbaka Lindos och letade fram ett bättre, mindre isigt ställe att gå vidare på. Imponerande för en så ung individ. Självbevarelsedrift.
Han misstyckte inte över att få komma in och äta och bli borstad. Så mycket mer kan vi inte göra nu innan det fryser och snöar lite igen. (Eller om det blir barmark..) Tur att han har kompisarna i hagen iaf.
Lunchade med Maken och Markus på Pizzahut. Min första mitt-i-veckan-synd på lääänge. Men jag var sugen, åt mest grönsaker och det känns helt ok. Någon guldkant i tillvaron måste ju iaf få finnas. Nu ska jag fixa lite guldkantsmellis åt barnen. Jag däremot får sköta mig och avstå de läckra kanelbullarna som de faktiskt ska få till mellis. Någon måtta får det vara på synderiet.
Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...
Josefine Nordberg Karlsson
Josefine heter alltså jag, kallas till vardags för Jossan, utom i arbetet, där jag rakt av är Josefine. Är född 1979. Har varit hästintresserad hela livet, fick som 11åring min första ponny, och efter det har det fortlöpt sas. För några år sedan lade jag tävlingsnerverna på hyllan, och beslöt mig för att ta ngr års semester från det livet.
Jag har hur som helst en familj också: Maken, och tre underbara grabbar. Det är Rasmus - 00, Tor -05 och Markus -07. De gör mitt liv värt att leva, och de gör mig lycklig varenda dag!
Min häst heter Catch the Cat, ett engelskt fullblod efter Mr Wells - Leader of the Pack. Född 2011-05-06. Jag köpte honom från Anna-Karin Louie-Ying i november 2012. Han är en fantastisk häst som gör mig glad varenda dag!
Mina änglar:
Heavenly Dreams "Heddan"
2003-2012
Heddan somnade in den 17 april 2012, och jag kommer aldrig att glömma henne..
Quimero, hennes enda avkomma, skulle alltid finnas kvar hos mig, en stor och rejäl kille som jag hoppades mycket på som allround häst och livstidsvän...
Quimero
f 20110528
E: Galope P
U: Heavenly Dreams
Quimero blev hastigt sjuk under november månad 2012. Det visade sig vara så att han hade stora förändringar på framförallt 7:e nackkotan, med största sannolikhet orsakat av virus som han utsattes för under sina första levnadsmånader. Med honom försvann även mitt finaste minne av Heddan, och sorgen blev dubbel..
I mitt hjärta finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|