Jag är inte på topp. Verkligen inte. Varje dag ligger jag nedbäddad i soffan och fryser. Trött och eländig.. Men det får jag trycka undan de stunder som jag behöver plugga, fixa Calle och sköta hemmet.

Idag har jag iaf tagit mig i kragen och fixat litteraturstudierna inför fredagen. Sammanfattat och svarat på frågor. Klapp på ryggen till mig själv. Behöver det!

Igår kom Calles nya boots! Maken hjälpte mig att brodda dem. Han var inte imponerad av min hobby just då. (Hobby läses i detta fall som livsstil)

Men efter blodvite, svordomar och svettningar så såg de ut så här:

Kommer att bli såååå bra på Calles fossingar. (Bak, fram har han traditionella skor)

Nu ska det snöa i dagarna tre. Äntligen!! Som jag har väntat!!! 30-40 cm snö vill jag ha, tack så mycket. Kommer det mer är det en bonus. :-) Sedan får det gärna ligga kvar tills sista februari. Därefter kan våren komma och svepa bort allt på en natt.

Nu ska jag återgå till mitt bedrövliga tillstånd. Vila mig pigg inför veckans slut.

 

Ebba Carlström

23 januari 2015 22:21

Hej!
jag bara älskar snön,ju mer desto bättre tycker även de kan bli lite kallare,kanske låter lite konstigt men jag vill inte att snön smälter =)

http://allafyrahovar.blogg.se

Jossan

23 januari 2015 22:35

Nej, det ska vara snö på vintern. Varje årstid har sin charm!! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...