Efter att ha arbetat, så hann jag med ett kort kalas för kusinen till barnen. Därefter bar det av tillbaka till jobbet för att delta i Tortuna-Sevallas eget triathlon.

Kl 20:00 var jag tillbaka hemma, gosade lite med barnen, och när det var läggdags för dem for jag vidare och kollade till hästarna.

På det hela en mycket bra dag, men väldigt jäktig. Och idag startade min mattekurs med.. Huuuga!!

Här är iaf lite bilder från dagen:

Först lite kort på hällristningarna vi såg på cykelturen.

Och så lite bilder på min lille plutt och hans mamma.

Gissa vad som får Heddan att springa??

Jo, de andra stona kommer nyfiket skrittande, när jag lyckats att locka med Heddan och Q ner till ängen där de andra gick.. Swisch, så var Heddan och Q uppe vid sin gran igen..

 

Stina

14 juni 2011 05:51

Fullt upp, inga döstunder hos dig inte =)

http://billiejean.bloggplatsen.se

Jossan

14 juni 2011 06:58

Nej, det kan man inte påstå ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...