Och ser snön falla vackert mot marken, ca 3 decimeter har vi fått i natt.. Underbart!!!!

Eller kanske inte..  För det är regn som strilar mot rutan i köket!!!!!!   Ååååååååh, jag blir galen på detta!!! Vart är min vinter??? Det går ju ta mig 17 inte att utföra ngt vettigt i det här vädret. *Mutter, mutter*

Hostan är lite bättre idag, och jag mår i övrigt pigg, så till jobbet ska jag. Men eftersom det är så skönt att sitta ensam och sippa thé på morgonkvisten så går jag upp långt innan de andra, för att kunna få min egentid. Men snart är det dags att väcka minstingen. De stora klarar sig själv en stund, och sedan kommer min mamma hit och umgås med dem, efter att ha hämtat Markus på förskolan.

Ja, natten kanske jag borde nämna med. Jag har sovit ypperligt bra, i min yngste son´s säng.. För kl 23:15 så stod samtliga barn inne i mitt sovrum och kunde INTE sova.. (De där två nya säsongerna av X-files känns plötsligt väldigt malplacerade hos Rasmus..) Så snäll som man är så övergav jag min varma sköna säng, och begav mig in i Markus rum. Och faktum är, att jag har sovit oförskämt bra. Så bra att jag lätt vaknade kl 5:30 när Maken klev upp, och då var det ju lika bra att masa sig upp och fixa barret, som jag tvättade igår kväll, och inte ens orkade kamma efteråt.. (Risbuske ab.)

Nu ska jag ta och göra ett inlägg för Hubbos fina gubbs, som idag lämnar jordelivet för att springa på de evigt gröna ängarna tillsammans med flera av våra gamla vänner som väntar där med de finaste tussarna gräs till Carra och Laiser.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...