Anledningen till rubriken? Jo. Jag har börjat att känna mig isolerad. Jag tycker att det är jobbigt att känna att man inte hör hemma där man är, och det är så jag har upplevt det under det här året, plus några månader, som Q har gått på lösdriften. Det är väl egentligen inget speciellt som gör det, det finns de som är väldigt trevliga, och som jag kommer att sakna när vi flyttar "hem" igen, men mest så har jag tyckt att det har varit jobbigt.

Jag har inte känt förtroende så pass att jag har vågat lämna Q mer än ett par dagar utan att jag har åkt dit och kollat. I kontraktet står det att visitation av hästarna ingår med en gång om dagen, och tillsyn ännu en gång. Men jag undrar jag.. För hittills har det bara ringt en enda gång (Och jag är oändligt tacksam för den gången, även fast allt då visade sig vara ok!) trots att han har haft blessyrer som förmodligen skulle ha behövt blivit behandlade direkt med ngt stygn eller två. Jag vågar helt enkelt inte slappna av riktigt, och varenda gång jag åker ut så förväntar jag mig att finna ngn ny skada.. Fast så är det ju givetvis inte. Han har inte haft ngt rejält sår sedan i början av juni nu. (Peppar peppar)*greppar bordsskivan*

Sedan har jag tyckt/tycker att man har känt sig lite som en paria. Jag har vid flertalet tillfällen frågat om plats att använda vid veterinär och hovslagarbesök, men dessa utrymmen har jag fått till svar att jag bara får använda dagtid när det är mindre med folk i stallet. Fast det är svårt för ngn som jobbar heltid att anpassa efter det, samt att få hästen att göra sig illa på rätt tid.. Så istället har jag knatat iväg hem med honom. En promenix som tar en 20 minuter iaf. Vilket ju kan vara svårt att ta om hästen inte mår bra, men så illa har det hittills aldrig varit. Detta bidrar helt klart till min hemlängtan.

Det ska bli skönt att komma "hem" igen. Känna sig som en i gänget, för jag saknar samhörigheten som det är nu. Det har varit jättebra för Q att få gå på lösdrift, men för mig har det inte varit det optimala. Förhoppningsvis blir lösdriften hemma klar till hösten, men annars kommer Q att få långa utevistelser dagtid, och få sova inne på natten ett tag. Det kommer att kännas bra. Jag vet att hästarna blir ordentligt kollade då.

Jag har sagt upp min plats på lösdriften, och flyttar hem igen den sista oktober. Då med en valack istället för en hingst.

Nu ska jag åka och jobba.

 

Stina

26 juli 2012 08:23

Oj, jobbigt att känna så !
Blir skönt för er båda att komma hem i höst då =)

http://billiejean.bloggplatsen.se

Jossan

26 juli 2012 09:05

Ja. Det ska bli skönt. Vissa kommer jag dock att sakna, men jag är mest ensam där, och det är kanske skönt inland, men blir jobbigt i längden. ( för mig)

 

sara

26 juli 2012 09:10

Usch vilken jobbig känsla :(

http://frumelpomene.bloggplatsen.se

Jossan

26 juli 2012 10:45

Ja.. Fast det finns iaf några guldkorn med, icke att förglömma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...