Insåg för ett par dagar sedan att det inte finns någon presentation av Calle här på sidan!?! Hur kan jag bara ha missat detta??

Så den kommer här:

I november 2012 fick jag chansen att åka till Vendel, norr om Uppsala, för att kika på en fux hingst. Jag visste då inte mer än att det var ett fullblod född 2011 som förmodligen skulle bli mellan 167-168 cm hög som vuxen. Med mig hade jag Emelie, som skulle agera smakråd.   

Den här killen mötte mig:

Mamma Goofy fick jag ocksp chansen att kika på.   

Jag beslutade mig för att ta med fuxen hem. Det fick bära eller brista. Så den 24 november hämtade vi hem mitt första engelska fullblod. 

Det tog lite tid innan vi lärde känna varandra och innan Calle kände förtroende för mig. Efter att ha haft Q som litade på mig utan och innan från starten, så var detta lite av en prövning. Men inte förrän den 12 februari 2013 så kändes det som om han faktiskt blev glad över att jag kom till stallet. Den dagen var första gången som han stod vid grinden och väntade när han hade sett att jag kom. 

Våren 2013 tog vi tag i inkörning. 

Vi löshoppade lite på skoj i paddocken hemma.    

Tömkörde

Tricktränade  

Spände för  

Och efter att ha kört ett par svängar så tog vi sommarlov. Calle vilade i 13 veckor. När vi sedan skulle igång igen hade Calle vuxit en del...

Hösten 2013 blev det fortsatt inkörning kombinerat med att vi satt in Calle.

Löshoppa lite i Ransta hann vi med också!     

Men tiden går fort, och snart var det vintervila..

Våren 2014 fortsatte vi med löshoppningen, inridningen och inkörningen.

Men sedan tog vi sommarlov..   Under hösten 2014 har vi så här långt hunnit med att rida, köra och åka lite transport till olika platser för att se världen..

Calle är en fantastisk individ. Jag ser fram emot massor med år tillsammans med den här killen!!

 

Jasmina P

8 september 2014 23:01

Oj vad tiden har gått fort! Jag måste nog ha läst din blogg sedan 2011, super kul att följa calles resa :)

Jossan

9 september 2014 06:23

Det har verkligen hänt en hel del under den här tiden. Det har varit en hel del sorg, men mest glädje. Jag tycker själv att det är jätteintressant att gå tillbaka i bloggen och se hur Calles utveckling har gått :D

 

Anne-Lie

9 september 2014 07:16

Jag ser fram emot när vi får agera moraliskt stöd och sällskap på lite längre ridturer och kanske en pp distans? ;-)
Hejja er =D

http://teamcurious.bloggplatsen.se

Jossan

9 september 2014 13:52

DET ser jag också fram emot! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...