Eller nåt... Ni vet känslan av att kika in i kylen och den bara skriker: -ÅK OCH HANDLA ME REJ!!!

Jag ignorerade det skriket idag. Således fick jag försöka att trolla med knäna när nu middagen skulle lagas.. Fast ändå serverar jag en soppa med lite minestronekänsla och till det vitlöksbaguetter som jag fann i frysen. Barnen vill dessutom ha så lite soppa som möjligt och hellre lite nudlar till, så det fixar jag vid sidan av. 

Men jag inser faktum. I morgon MÅSTE jag handla.. Eller så ber jag Maken..   

Snacka om entusiasm! Det första han gör när han vaknar är att greppa sin "skolbok" och träna på att skriva siffror.

Ja, lite humör har han allt min röding. Idag visade han lite av det. Vi lasttränade, och idag var det mer störande moment än annars. Mer folk, en skrikande kompis i hagen, hundar på promenad och lite snö som frasade ner från transporttaket.

Men han går snällt in MED mig. Det var bara det att jag helst ville att han skulle gå ensam.. Detta tog tid, men det gick på slutet. Allt traskande in och ut ur transporten gjorde dock att han började att droppa lite blod från såret igen, men det är bra att det öppnar sig. Det ska ju självdränera. Fortfarande ingen feber. Håll tummarna för att vi slipper få det överhuvudtaget.. 

Efter att jag hade lasttränat lilla C så tränade Becka lite med stora C med. Och därefter var det tårtkalas hos stallbossen. Nina hann dock förbi och hämta det ena täcket som ju var för litet för Catch. Jag hoppas att hennes C blir lika fin i det som jag tror att han blir.   

I morgon ska jag försöka att få till min rackarns hemtenta.. Jag har för många ord, och måste försöka att runda av den lite här och var. Men det känns som att om jag har lite tid att klura så kommer det att ordna sig. Hoppas att känslan är rätt! 

Efter att Tor har slutat skolan i morgon ska vi åka till min mamma och visita, jag och smågrabbarna.  Ja, nu är helgen slut och en ny vecka är i antågande med allt vad den har att erbjuda. Hoppas på bara gott!!

Sov sött!!

Har frossat i pizza och i godis! Nu mår jag illa och lovar mig själv att inte inta ngt mer onyttigt förrän... i morgon vid stallfikat..   

Alla har ju olika anledning till att klicka. Jag blev lite nyfiken på vad det innebär genom att dels läsa artiklar (som dock inte riktigt gav mig det där AHA! som jag vill ha) och genom att diskutera saken med min bloggvän Kim. (Som gav mig det där första AHA!:et) 

Jag testade efter att ha läst artiklarna med Heddan, men hon gav ytterst lite respons. Säkert för att jag själv inte hade förstått andemeningen med det hela. När Q blev lite större så testade jag med honom. Bad honom att tigga genom att titta bort samt target-träning. 

Nu har jag tränat även Calle med klickern. Grimman kryper han i själv, tränsa går hur enkelt som helst och idag har vi testat med target; Min egen skapade såpaflaska-på-spö-target. Den var läskig. Men det gick utmärkt det med. Och som skrivet i tidigare inlägg, det är så roligt att se hur roligt han tycker att det är att FÖRSTÅ vad man vill. Ska försöka att träna in fler trick till sommaren, men vi tar det som hör till den vanliga träningen först. (Grimman och tränset tänker jag här) 

Ja, vi klickar alltså för att jag anser att det ger en så bra stämning mellan mig och hästen, man får en enormt bra uppfattning om hur lite man behöver använda sitt kroppsspråk för att hästen ska uppfatta vad man menar. 

Idag har vi testat täcken. Många byten blev det. Och efter det kan jag konstatera följande: 135 är alldeles för små för C. 140 fungerar. Han kan ha Heddans 155 cm stora fleecetäcken om jag spänner dem på innersta hålet i bogspänne och maggjordar. Således har han nu 3 fina fleecetäcken att ha på sig. Men det snygga röd/svart/gula passade inte alls bra. Och det svarta oanvända stalltäcket behövde jag inte ens lägga på. Det var way to short. 

Mitt BOT-täcke passar om jag syr ihop det i bogen, så det ska jag göra en insats med. Mitt nya täcke som kom ligger bra på honom nu, men jag anar att han kommer att växa ur det under det här året, men då får jag sälja det när den dagen kommer.

I övrigt så klickertränade vi lite. Han gillar det verkligen! Det är jätteroligt när man ser glädjen hos honom när han upptäcker:  -AHA!! Det var det HÄR hon ville!!! 

Han ser så busigt lycklig ut då, och blir så ivrig att göra rätt igen! Idag började vi med targets. Får fortsätta att arbeta med det ett tag, men han lär sig snabbt. Jag ser fram emot att få jobba vidare med min fina häst. 

Så mycket som jag känner att jag borde ha gjort när jag hade chansen.. Därför har jag nu börjat försöka att unna mig själv att göra det som jag verkligen vill göra, drömmer om att göra och försöker att förverkliga det, istället för att oroa mig för mycket.

Idag kom på tal om inget speciellt täcket som jag beställde. Det blir nog super! Ska testa i morgon, och dessutom ta fram ett av mina fleecetäcken och se om det kan fungera som ett undertäcke dagar som det inte är minusgrader och risk för nederbörd.

Nix. Det har inte blivit mycket tid framför datorn de sista dagarna.Jag har varit grymmisch trött eftersom jag inte har fått sova på nätterna. Idag kollade jag i Tor´s hals och tyckte att han var så pass röd och svälld att vi for till familjeläkaren. Resultatet blev det som jag trodde: Streptokocker och således kåvepenin-behandling.

Men han mpr faktiskt riktigt bra nu, och Markus hade ingen mer feber han heller i morse. Fast det skulle ju inte förvåna mig om han ligger däckad under nästa vecka..?

Igår följde Julia med mig till stallet för att bekanta sig med Callekott. Julia vill börja att hjälpa mig med Calle, jätteroligt att hon vill vara med från början så att säga.    Catchen verkade ganska tillfreds med livet igår. Ingen temp, ingen svullnad. Skönt! Åt med god aptit, och sedan klickertränade vi lite med. Jag kan nog säga att han är riktigt lätt att tränsa numera. Duktig kille!

Idag har jag bara varit förbi och tempat honom som hastigast, fortfarande ingen temp, kanske aningens svullen? Gick med honom en kortis och tyckte att han rörde sig utan problem. Han var inte heller mer öm i områden än igår. Tempar i morgon bitti igen, så får vi se om det går åt rätt håll vidare med. Pigg och glad med god aptit iaf. Det gillar vi! 

Jag måste ju få skryta lite mer om honom med, för jag är sååå stolt över honom. Han lastade i princip sig själv både dit och hem, gick på och av så lugnt och fint, och ändå var det bara andra gången i hans liv som han åkte transport. Nu har jag tänkt att jag ska anmäla oss till löshoppning om ett par veckor när kastrationssåret har läkt, men nu känns det fullt möjligt att ge sig av på sådana äventyr. Kul!! Jag får bara inte börja att slarva med lastträningen för att jag tror att han är lättlastad. Lika bra att fortsätta med ett vinnande koncept, helt enkelt.