Att täcket som jag köpte igår, det satt som en smäck! Jääääättefin!!! Nostalgi...

Det blir toppen att ha att lägga på honom nu under vintern om han blivit blöt och kall ute, och om de ska komma in och torka en stund. Toppen toppen! Men nu kom jag på, att jag skrev nog aldrig ngt om täcket här igår? Jo, så här var det: Jag for till Enköping på hästloppis, Upplands största! Men jag kom sent, så de flesta guldkornen hade redan gått. Men så såg jag det.. Ett Hansbo Kombitäcke.. Nostalgin bara kom över mig.. Ett sådant hade jag till Brave Boy.. I EXAKT samma färger. De tyska.

Det blev alltså ett köp..

100:- gav jag för detta. Ok, två små hål, men vad gör det??

Fann det betydligt dyrare på nätet..   

Ibland gör man fynd! Tvättade det och tog med det till stallet idag. Han var jättefin i det. MYCKET nöjd!

En bonusbild på lilla magen...

Man mår gottigott i hagen på Hubbo..   

Men han kan när han vill. Stannar aldrig på hinder men väldigt bekväm och galopperar inte en meter mer än vad han behöver. ;)

Nu blir det en vila från löshoppning på minst två veckor. Kanske längre.

Vi tar fram allvaret (=skakelsläpan) igen på onsdag. I morgon ska Q få skutta lite i paddan. Sedan blir det vila måndag och tisdag.

Vi ska jobba på med körningen 2 gånger i veckan fram tills det blir för halt. Då går Q in i sin vintervila, och ska bara få softa i hagen ett par månader. Räknar med att detta blir hela december, januari och februari. Sedan ska vi ta upp jobbet med körningen i mars/april, beroende på väder och vind.

Det är lite därför som vi jobbar så mycket nu. Fast det är lite som jag läste i en av mina böcker om unghästar: Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli..

Lördag. Solen skiner. Det är dags att sela på! Nere i paddan ligger skakelsläpan, i stallet står Q redo, Vera och Jossan har laddat för en körsession. Jossan är tämligen lugn. Det här har ju gått som smort hittills. Vad skulle kunna hända???

DTT (Den Tuffa Trion) går ner mot paddan. Q ställer sig genast i skakelsläpan. Hela han lyser av ett enda stort tryggt LUGN! Vera och Jossan låter sig luras och selar på. Jossan börjar därefter leda och Vera är tömförare/tömkörare/vad man nu säger när en släpa är inblandad. Går en långsida. Går en kortsida. Svänger ur kortsidan, när Q plötsligt drabbas av ett anfall av: JAG-HAR-ÅNGRAT-MIG-OCH-VILL-UT-I-HAGEN-IGEN. Han tar således ett steg åt sidan istället för rakt på. Jossan försöker styra upp framdelen med hjälp av grimskaft och kapson. Vera smackar uppmuntrande framåt. Q ser opstinat ut och tar två snabba steg i sidled, fäller sig själv och.......... f-a-l-l-e-r.. Kaboff...

Jossan och Vera tänker i en tiondels sekund. Q ruskar lite på ett ben men ligger ganska stilla utan några paniksymptom. Jossan kliver fram och trycker honom på halsen, varpå han faller platt åt sidan. Och ligger där. Mycket lugnt. Vera frågar Jossan om de ska sela av. Svaret blir snabbt: -Ja.

Varpå de lossar alla remmar. Skakelsläpan har sett sina sista dagar. Ena skakeln är av. (Men Annika har som tur var fler på logen! HA!) Ungefär när Jossan och Vera börjar lossa remmar på den MYCKET stilla hästen, så ser Malin och Annika att det ligger en häst i paddan. Den ligger mycket stilla. Som död. Malin går snabbt ner. Annika hoppar ur traktorn. (Tror att hon stängde av den? Det förtäljer dock inte historien. )

Nere i paddan är nu Q fri från alla remmar. Jossan tar tag i grimskaften, backar och smackar en gång. Q reser sig och ruskar sig. Undrar vart godiset är?

Q får inget godis. Q får en ny släpa efter sig. Q drar den nya släpan i volter och åttor, på rakt spår och på böjt. Inget mer inträffar.

JO, förresten.. Q fick godis. Tillslut. Alla tvåbeningar fick ett gott skratt när deras hjärtan var tillbaka på plats igen. Q ler i mjugg åt de tossiga tvåbeningarna. Sedan går han ut och lägger sig i hagen. Han är trött efter alla dagens upptåg.

Och om inte detta får er att åtminstone le, då är det inte mycket som kan hjälpa er med det. ;)

Ha en underbar lördag!

Vad häääääärligt!!!!   

Jag ska strax fixa i ordning mig för att åka till stallet, och efter det blir det en tur till Enköping. Jag ska på hästloppiset nämligen. Kul att kika lite! Och sen i eftermiddag, då blir det restaurangbesök. Vi ska gratulera papsen som fyller år idag! Grattis världens bästa pappa!

Men nu är det dags att sätta lite fart, tror jag bestämt!

Q är bussig i alla lägen. Men det finns en sak som han verkligen AVSKYR. Det kan dock ibland gå bättre i sällskap med andra, men som ensam häst är det pest. Eller kolera. Eller bägge delar.

Q hatar att bli ledd på promenad. Det är tråkigt. Man får inte stanna och äta där man vill. Man får inte fara runt i ledrepet hur som helst. Man måste gå aktivt strax bredvid matte, helst med mulen jämnt med mattes axel, och det GILLAR INTE Q. Han vill gå bakom och sooooova. Helst ska matte dra honom fram. Ett steg i taget. Q förstår inte varför detta är nödvändigt. Det är roligare att springa. Men matte flåsar så då, så det blir aldrig några ordentliga bensträckare.

Matte funderar på om det skulle gå bättre att ha Q som handhäst? Hon ska nog låna CirkusMalin så att hon får testa...