Hann till förskolan där jag har min VFU. Börjar att känna mig konstig. Tänker att jag nog bara är trött. Känslan tilltar. Jag börjar att få sura uppstötningar och svettningar. Bestämmer mig för att fara hem, illa kvickt.. Innan ngt mer händer..   

Hinner hem, men hämtar hem minstingen på vägen för att slippa våndas över det sedan. Förskolan är schyssta och får honom att klä sig och möta mig i dörren så att jag slipper gå in. Sedan far vi hem, jag tar lite magmedicin och däckar på soffan. Fryser. 

Vaknar efter 4 timmar (Ok, blev väckt emellanåt av: -Färdig! -Hungrig! och -Jag vill spela Finns i Sjön... Men tyvärr fick han klara sig på egen hand med muntlig hjälp. Fast vet ni? Han klarade det utmärkt! ) och mådde då bättre. Fortfarande konstig känsla, men inga uppstötningar, inga svettningar och jag frös inte heller längre. Nu har jag lyckats få i mig lite mat med, och jag hoppas att jag klarar mig från mer sviter. Vi har fullt schema i helgen. Jag har inte tid att vara sjuk..

Ska försöka att få mig en gnutta frisk luft nu med. Då kanske jag blir helt ok till kvällen. 

(Jag har ju problem med katarrmage med. Symtomen kommer inte ofta längre, sedan jag slutade att dricka kaffe, men ibland. Jag hoppas att det var en katarrkänning. Men jag tror faktiskt inte det..) 

Men handspriten står redo. 

Härligt va!! Fredag!! När man slutar idag så är det ledigt under två hela dagar! Blir nog lite julmys i helgen med! Fixa och dona. Lite julgodis ska väl fixas innan jul, och jag har lovat ungarna att vi ska fixa årets pepparkakshus! Mysimys!!!

Nu ska jag ta och bege mig mot sista dagen i den näst sista veckan med praktik. Tänk vad fort tiden har gått?? Igår kom dessutom studiehandledningen till nästa kurs! Blir nog bra. 

Nu: Dags att sätta fart!!! Kram på er!!! 

Liten film..

(När man ser mig i de här kläderna kan man ju inte tro att jag har gått ner i vikt iaf..)

Första dagarna fick jag ju inte pilla honom på nosen. Men nu får jag det. Egentligen så handmatar jag inte hästarna så gärna. Men nu var det i ett syfte att få honom mer välvilligt intresserad av att få hand-mule kontakt. Och visst kan jag ge belöning i samband med att de har gjort ngt bra, som tillexempel vid klickerträning. Men då blir det ju för att förstärka klicket. 

Han börjar iaf att vilja umgås med mig nu. 

Innan det här filmades så var vi ute och gick. Tog på Heddans gamla hoppesadel för att den skulle hålla ländtäcket på plats. Fungerade toppen! Callekatt-Callekott-Katten-Calleröd-Bebisen var såååååååå snäll!!! (Lugn, detta ger sig nog med tiden.   ) Vi gick ensamma idag, nemas problemas. Blev en promenad på 35 minuter. 

Nu är jag hemma och ska äta lite kokta ägg till kvällis! 

Vet ni vad som fick mig att ta tag i mig själv? Att börja med att gå ner i vikt menar jag?

Gissa på! 

Jo! Den här bilden!!! (Känsliga läsare tittar bort, skämsvarning på denna!)   

Tycker att jag var modig som ens la ut den, men den kan säkert glädja någon... 

Det här är jag nu på morgonen. 8 kg mindre än när bilden togs i slutet av augusti. (Jag fick dock inte se den förrän ngn vecka senare, så dieten inleddes i september..)

Snälla.. Säg att ni ser en skillnad......

Jag vågade mig inte ut mer ikväll efter att ha försökt att ta mig hem nu ikväll. Vägarna var verkligen inte ok. Men efter att ha ringt till Annika och berättat mitt dilemma kunde jag koppla bort det dåliga samvetet för hästen iaf. Tack Annika!!! 

Men jag ska inte klaga på snön. Jag älskar den! Julstämning!!! Underbart!! Nu ska jag börja att promenera med Catchen (Japp, jag håller fortfarande på att experimentera med att få fram ett namn som jag känner kommer enkelt ut ur munnen. Så just nu kallas han Katten, Calle, Callekott, Callekatt, Lillkatt, Den Röde, Calle Röd och Catchen.. Men kärt barn har många namn? Visst? ) så fort jag får tillfälle. Han skötte sig ju strålande igår, och med mer snö blir det kalasunderlag på vägarna bara de plogas. Toppen!!!

Han verkar iaf trivas superbra i lösdriften. Han leker mest med Lindos (Långben), de verkar vara likasinnade och gilla att hålla igång. Men han har en bra kompis i Primus (Musse) med. Och dagtid har de ju även storpappa Bellton i hagen. Han ser till att de håller sig på mattan och inte tar sig ton. Första dagarna tyckte han att det var lite ruskigt att kliva in i Lilla stallet, men nu vet han att därinne vankas det kraftfoder. Yummie! Så nu klivs det raskt in! 

Jag testade kapsonen igår när vi var ute, och den accepterade han som ingenting. Han klev även på i pannlampans sken, det var inte heller ngr konstigheter. (Det var det däremot bland hästarna som vi mötte.. Där skrek ryttarna att vi skulle stänga av pannlampan, för att hästarna var rädda för pannlampor. Hmm.. Jag tror ju inte att hästarna ser skillnad på pannlampa, ficklampa och billyktor egentligen.. Det har nog mest att göra med hur skuggor hamnar.. Nåja. Jag vill att min häst ska vara pannlampetrygg, så då måste man träna.)

I morgon ska jag testa tränset som Q hade. Jag tror att det ska kunna passa. Men han har bredare nos än vad Q hade. Det har jag redan kunnat konstatera. 

Nu ska jag ta kväll. Hoppas på mindre vind i morgon.   

Idag kommer jag att stanna kvar lite längre på praktiken för att delta i deras drop-in fika med pyssel. Det innebär ju även att jag kommer att ha lite tid att ta ut på fredag, och det känns bra att kunna hämta barnen lite tidigare då. Mamsen hämtar barnen idag, så de kommer att ha kort dag i vilket fall som helst. Då brukar jag passa på att jobba lite längre. 

Vad gör man inte för att korta av barnens dagar? (Fast de trivs jättebra där de är, men lagom är bäst.)  

Det snöade på tvären, men det stoppade inte mig och Becka. Vi klädde på hästarna ordentligt med reflexer, tog på pannlamporna och gav oss ut. Callekatt var jättesnäll. Han traskade med så fint i ledrepet, och gjorde inte något väsen av sig alls. 45 minuter var vi ute och promenerade, var faktiskt riktigt skönt! 

Har ett par kackiga bilder från kvällen. Men de bevisar att vi faktiskt är DUKTIGA på det där med reflexer när vi är ute på kvällsäventyr! Det borde alla ryttare och hästfolk vara noga med.. Man vet aldrig när olyckan är framme, och då är det bra om både häst och ryttare syns i mörkret..

Sedan blir det en liten bonusbild på kvällens middag: Broccoli och blomkålssoppa. Det sa bara slurp, så var det slut. (Mina barn gillar blomkål och broccoli..)

Ingen är glömd. De här är de som har sina alldeles egna platser i mitt hjärta. De finaste vänner som man har kunnat haft. 

Ni kommer föralltid att finnas bevarade hos mig..