I morgon är det Skärtorsdagen. Hela innercirkeln av Tortunas mardrömsdag. Fast det verkar som om det skrämmande stora antalet barn som invaderade byn iklädda sin mormorsgamla kjolar och hucklen har minskat drastiskt de senare åren? Hur som helst. Vi bor på FEL sida av vägen, så endast ett fåtal får komma till oss. Men vi har laddat! Jag tycker att det är mysigt med påskakärringar och påskakarlar, i LAGOM mängd. 

Den enda av mina barn som vill gå är Tor. Han tillverkar just nu kort med stor ambition och koncentration. Fjädrar och lim, bokstäver och konstnärliga alster.. Sötunge! 

Såååå... Ses vi i möra? Stor som liten, bara du är påskaklädd finns det ett bidrag till godiskorgen här hos oss åt dig!

Med betoning på lite. Markus är lite småvarm efter vaccinationen han fick igår, och hans arm ömmar lite (läs mycket i Markusmått). Så han får vara hemma idag. Rackarns spruta.

Tur i oturen så har jag hemmaplugg resten av veckan. En hemtenta ska skrivas under påskhelgen, jag startade igår. Hoppas att jag får med alla viktiga bitar. Det skulle vara så sköööönt att kunna lägga ytterligare en del bakom sig. Jag vill inte ha en massa släpande till sommaren.

Annars idag blir det en sväng ut till Calle, och efter lunch måste jag ta mig in till VUC och skriva in mig på engelska kursen. Fullt ös idag med. Som vanligt. Har dessutom baket till morgondagen på jobbet, så det ska hinnas med också.

Kanske är lika bra att masa sig upp ur det varma täcket nu genast? Urk..

..Och den är alldeles fullspäckad. Har just väckt de stora och skickat dem till skolan. Rasmus är självgående, Tor är det inte. (Men kan egentligen själv. Han är bara ngt mer bekväm i sin personlighet..) Nu ska Markus och jag äta frukost, och sedan bär det av mot förskolan. Idag blir jag kvar där även jag. Har ett skolarbete som de ska få bidra till.

Vid 11 ska vi dock bege oss igen, Markus och jag. Dags för 5½års kontroll på BVC. Det är nästan lite sorgligt?! MItt sista besök på BVC. För efter sommaren har jag ju tre stycken skolbarn.. Inga småkottar alls längre... Känns jättekonstigt!! Men innan vi är klara med BVC har de en sista pressy att ge Markus.. En spruta. Han är supernervös. Har lovat honom en belöning efter sprutan, för att öka på det positiva lite. Än så länge fungerar det. Mamma Muta fungerar ibland bättre än Pappa Domkraft, som Maken brukar uttrycka sig..

Och lite lunch efter det måste vi ju såklart ha med! Den blir väl lite senare idag än vanligt, men vi ska nog klara oss. 

Och mellan 14-15 är det dags att hämta Tor på fritids. Det är drop-in fika idag, så vi lär bli kvar ett tag. Och efter det bär det av hem och till stallet. Idag blir det nog bara lite borst och mys. Det är så lätt att överarbeta när det går bra. Fast å andra sidan verkar ju faktiskt Calle också tycka att det är jätteroligt, för nu för tiden kommer han till grinden allt som oftast när han ser mig. 

Ja.. Och när jag sedan kommer hem ikväll så ska jag sätta mig och jobba lite mer med mitt skolarbete. Full fart, bara att kavla upp ärmarna och köra igång. 

Jag verkligen längtar efter att få börja ordentligt med Calles inridning. Helt sjukt egentligen, att tiden har gått så fort att det bara är ett halvår kvar innan det är dags att börja att skritta lite på honom. 

Sedan ligger världen framför oss. Någon distansritt, lite dressyrer och blåbärshoppningar, det låter väl bra att starta med om ett par år? 

Men man får inte glömma bort att ha roligt tillsammans på vägen dit! Det är ju såklart ALLRA viktigast.

Beställde hem en boxskylt åt Calle. 

Håll tummarna för att den blir fin!

Slutade skolan tidigt. Hämtade barn. Serverade dem mellis och aktiverade dem. Sedan snabbt mot stall för att aktivera guldklimpen där med.

Han är ju bara såååååå duktig!!! Tog mig tid att ladda upp filmen på när han drar skakelsläpan(Min provisoriska) första gången. 

Bör kanske tillägga. Den där vändningen är inte den första som vi gör. Vi startade med att släpa två varv runt stallet. Sedan när jag arrangerade mobilen för filmning, så tänkte jag att vi kan ju testa en svår sväng med. Och som ni ser så bryr han sig ju inte speciellt mycket..   

Pågår en storrensning på mitt fejjankonto. När jag startade fejjan för flera år sedan så la jag till ALLA (Snudd på) som vänförfrågade. Sedan drogs svångremmen åt lite, och nu i år så har tanken ofta slagit mig: -Varför har jag den som vän? När vi träffas hälsar vi inte ens? Den personer skriver bara om sådant som jag inte vill läsa? Varför har jag den kvar? 

För hur det än är, fejjan är INTE real life. Jag har många riktiga vänner som jag inte har som fejjankontakter. De har kanske inte ens fejjan, eller så har vi inte vänförfrågat. Jag har fortfarande många på fejjan som förmodligen kommer att rensas bort framöver. Över 180 kontakter finns kvar. Men nu när jag kollar i min fejjanlista, så tycker jag att det är mest hjärtevänner som jag ser där. Jätteskönt. Och ni andra, ni är ju sååååååå välkomna att läsa här istället. Om ni vill. Det är ju mer valfritt att klicka in på en blogg än att bli överöst med alla mina fejjaninlägg om häst och ungar och underbara familj. 

Men helt ärligt. Jag har lite ångest för varje "ta bort vän" klick som jag gör. Det känns som om folk ska ta det personligt. Vilket jag vet att några kommer att göra, andra inte. (De kanske redan har spärrat mina updates, så det kommer kanske inte ens att märka att jag försvinner?) 

Men det är inte tänkt att vara personligt. Se det som en form av avgiftning. Jag ska minska mitt informationsintag. BEHÖVER jag all denna info? Nope. Har insett det nu. Fast vissa vänner vill man ändå ha kvar.   

Så börjar verkligenheten komma tillbaka till mig igen. Konstigt det där.. När man vaknar vet man inte säkert vad som har varit dröm och vad som är på riktigt.. Jag har alltid drömt intensivt, speciellt vid de tillfällen som jag av någon anledning tagit värktabletter. Fast då blir drömmarna lite obehagliga med. Gärna osämjor, stress, slagsmål osv.. Inte kul.

Men nu, efter lite thé och ägg, så mår jag riktigt bra igen. Huvudvärken kommer kanske tillbaka i eftermiddag, men jag ska försöka att dricka mycket vatten idag för att motverka. Kanske, kanske kan jag lyckas att få trenden att vända?

Snart bär det av mot skolan. Har stora förhoppningar på dagens föreläsare, hon var så bra i fredags! Och solen skiner, så kanske kan man sätta sig ute och få lite solljus på rasten? Vore inte dumt.. Och ser ju lovande ut!!

Må vädrets makter vara med oss!