I dag så börjar min semester officiellt!! Nu har jag flera härliga veckor på mig att varva ner, innan det är dags att ta tag i hösten. Men, jag har ju en resa till Egypten som väntar i höst med..    Inte helt fel måste jag säga!

Heddan går med sina tossor, och hon ser faktiskt bättre ut! I morgon  kommer Hovis, och sedan hoppas jag att hon är bra igen. På onsdag ska vi åka till veterinären en sväng, så får vi se vad de säger då. Hoppas, hoppas och hoppas ännu mer...

Ungarna njuter stort av sitt sommarlov, det slappas och badas och busas dagarna i ända, och det har blivit diverse besök till Björnön, Löga och Fröholmen. Och semestern börjar som sagt idag för mig, så nog ska det kunna bli lite mer äventyr i sommar. Har planer på att Rasmus ska ta upp vattenskidåkandet från förra året, får se hur det går i år, om han har glömt, eller om det är som att cykla..

Var på fälttävlan igår, och kollade in när Malin och Bellton tävlade sin debut i just fälttävlan. Bellton var jätteduktig för att göra sin första entre på en dressyrbana. Och Malin var såklart duktig hon med. Ett nedslag i hoppningen fick de med. Sen blev jag dessvärre tvungen att åka hem, så jag missade ju det riktiga äventyret, men jag har fått det beskrivet för mig nu iaf.

Träffade Tom Dooleys uppfödare (eller hennes dotter och sambo) på plats med. Jätteroligt att få se Toms halvbror tävla, och visst kunde jag se vissa likheter. Temperamentet till exempel. Och sedan hörde jag något om frambensvift med, och log i mitt inre. Tompe....

Nu ska jag ta och kasta mig ut till prinsessan. Ha en underbar dag!!!

 

G o Moa

5 juli 2010 10:41

Vi hoppas vi med o håller tummarna för Heddisen!!

 

Johanna

5 juli 2010 19:12

Skönt att Heddis är på bättringsvägen med sina tassar, inte kul att ha ont i fötterna (I'm speaking out of experience...)! Och jag håller också tummarna för denna gång!

 

Johanna

6 juli 2010 08:31

Måste bara flika in apropå hoppning, fälttävlan o dyl. Det blir nog aldrig hopphäst av Connie iaf...

Löshoppade ju tjejerna igår, båda två faktiskt och blev väldigt förvånad när Dirkida, segsnöret och tillika älgen, tände till och hoppade som att hon aldrig gjort annat (glatt och riktigt bra också!)! Connie däremot, som jag trodde skulle ha riktigt klipp i bakbenen, gick det inte alls lika bra för. Vem har släppt in kon på banan? tänkte jag.

Men de var väldigt duktiga båda två, det var ju första gången så Connie kanske shapar upp sig med lite övning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...