Nu är det höst... Om jag var det minsta tveksam igår så är jag säker idag..

Kollar man dock på vädret så ser det dock hyfsat ut..
  Sätter allt mitt hopp till lördagen..

Jag var helt slut efter igår, och jag led med Maken när han fick kliva upp strax efter 4 för att hinna göra klart på jobbet till kl 9, när han ska uppvisa resultat. Själv kunde jag ligga kvar och slappa till kl 7 i allafall, men sedan straffar sig synden, och jag fick springa som en tätting för att hinna få skolgrabbarna klara i tid..

Tätting förresten... Varför skriver man det? Det är ju den största ordningen inom klassen fåglar, och ungerfär hälften av världens fåglar är tättingar.. Det har ju egentligen inget med att fara omkring som ett skållat troll att göra..? Det skulle vara det faktum att jag servar mina barn då, i så fall...

Som ni märker så tog saker att skriva om plötsligt slut.. Men innan jag slutar att skriva, så vill jag gratta Alexandra, som hittat sin drömhäst nu, och den gick igenom besiktningen igår utan ngn som helst anmärkning. Fantastiskt!!

 

Alexandra

6 september 2011 09:20

Usch vad deppigt! :P
Fast lördagen ser bra ut och det är tur för då känner jag på mig att jag kommer vara väääldigt mycket i stallet! :D

http://alexaka.blogg.se

Jossan

6 september 2011 16:59

Ja, det var inte helt otippat att du kommer att vara det ;) Stackars din pojkvän.. Inser han att han har sett det sista av dig nu??? ;P

 

Alexandra

6 september 2011 22:21

Hehe nej. ;)
Hahah jag tror han misstänker det iallafall. :D

http://alexaka.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...