Vaknade av regnskval... Mindre kul när äldsta grabben upptäcker att han inte har den blekaste om vart han har lagt sina vind/vattenbyxor..   Så han fick ta mina.. Och jag får klara mig till jobbet utan. Mindre kul.. Blir nog bil idag.. Och inte var det roligare när yngsta grabben upptäcker att pappa har köpt hem FEL müsli.. Så då fick hans mamma stå och sortera bort alla torkade röda bär och alla yoghurtbitar ur den müsli som vi hade, för att rädda världen (eller iaf mig själv) från Markus vrede..

Ikväll har Torebore fotbollsmatch, jag har möte på jobbet. Lär inte ha tid att få tråkigt i allafall..      

I morgon är det freeeeeeedaaaaaag.....  Ska inte bli något skönt alls med helg...

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Måste ju kanske skriva en rad om gårdagens hemska olycka med. Hockeymålvakten Stefan Liv omkom i en flygkrash tillsammans med hela sitt nya lag. Det är det enda som tv visar nu på morgonen, och samtidigt som jag tycker att det är tragiskt så undrar jag om det hade visats lika mycket på nyheterna om det hade varit ett helt plan med svenskar, fast vanliga Svenssons, som hade omkommit?

Hur som helst, i mina ögon är alla liv lika mycket värda, och jag sänder mina tankar till de omkomnas familjer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...