Solen sken över snötäckta åsar, när jag och Heddan begav oss från stallet. Båda ordentligt utrustade för att klara snö och kyla, jag med kläder och Heddan med benskydd, boots och ländtäcke. Heddan kändes fin, och hon tog lätt lite kort trav på vår väg mot krångelgärdet (så att alla förstår vad jag menar..;) ) och väl där så blev det en galopp över, som hon satte direkt. Därifrån red vi bakvägen förbi skroten, och kom till zonområdena på andra sidan bäcken. Trav över dem, och så var vi uppe vid Äs. Traktorstigen vid terrängbanan fick idag tjäna som galoppbana, och det var riktigt ok underlag, jippie!! Efter lite övervägande, så blev det samma sväng hemåt, så att hon skulle få springa lite till. (Det finns en annan väg att gå, men det är en bilväg, så där är det skritt hela vägen som gäller.)

Ska försöka att beräkna sträckan vi red idag.. Ja, enligt Eniro så blev det 1,1 mil, ganska så precis. Men det var nog precis vad Heddan behövde. (Fast det kändes som om vi lätt hade kunnat rida lika länge till, hon var kalaspigg och tyckte att det var jätteroligt!)

Galoppen i högervarv sitter bra nu, det är bara det att hon trycker i med bak som aldrig förr, så det går undan vill jag lova. Vi skulle behöva en galoppbana att vara på, så att hon kan få spurta av sig i lugn och ro, utan att man behöver bromsa för att en sträcka tar slut..

Efter att jag hade varit vid Heddan bar det av till lilleman!

Lurvtrollet! Han är så rar, han kommer när man ropar och ser så kamratlig ut.

Nu ska jag ta hand om min kropp, så att jag mår bra i morgon, och inte har värk.

 

Bonnie

29 januari 2012 16:27

Härligt!
Han är bra söt lille Q!

http://teamkarlsson.blogg.se

Jossan

29 januari 2012 16:57

Ja, han är ju det. :) Lillplutten min! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...