Vi har tagit avsked av Heddan idag, med massor av morötter och äpplen, betande av gräs och borstning och annat pyssel. Många tårar har runnit, och inte mycket har blivit sagt. Ibland räcker ord inte till. Jag tror ändå att Heddan vet hur vi känner inför henne. Hon vet att hon är värdefull. Prinsesshästen. Svarta faran. Loppan. Häxan Surtant. Heddisen. Allt som jag har kallat henne har lämnat min mun med värme. Jag älskar verkligen min häst.

Man tror kanske att man vänjer sig vid att ta avsked av sina djur, men det gör man ALDRIG. Inte om de har berört ens hjärta. Och Heddan berör.

I morgonbitti lastar jag min vän, för våran sista resa tillsammans. Sedan får hon fortsätta resan, på härliga gröna ängar i Trapalanda, alla hästars paradishimmel. Själv kommer jag att sitta kvar på marken, med hennes grimma i handen, och fälla miljoner tårar som jag redan trodde att jag hade gråtit ut.

En Sliten Grimma

En sliten grimma hänger i mitt stall
En blanknött sadel ligger på sin pall
Frågar du varför jag tårar bär
blir mitt svar min ponny borta är

Min ponny nu nått slutet på sin färd
Hans hovtramp hörs nu i en annan värld
Han i klöveränger går på vall
Jag är ensam i mitt tomma stall

Han var en vän, just en sån vän man ej tror finnes på vår jord
Jag ofta sade dessa ord
Du är en bra kamrat, en god kamrat, hans ögon gav mig svar
och den bilden i mitt minne lever kvar

En sliten grimma hänger i mitt stall
En blanknött sadel ligger på sin pall
Frågar du varför jag tårar bär
blir mitt svar min ponny borta är

Han var en riktig vän, min ponny
just en sån vän man letar efter
men sällan finner här i världen
Vi hade det underbart tillsammans
och jag glömmer aldrig
hur vi sprängde fram över solbelysta ängar
och delade faror och glädje med varann
Tro mig, han var en verkligt bra kamrat

En sliten grimma hänger i mitt stall
En blanknött sadel ligger på sin pall
Frågar du varför jag tårar bär
blir mitt svar min ponny borta är

 

Stina

17 april 2012 06:27

Stor kram ! Tänker på dig idag !

http://billiejean.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...