Varför kan jag inte sova på helgen? Jag är ju så okristligt trött på vardagarna?? Vaknade före 6:30 i morse.. Suck. Nu är iaf både Maken och Markus vakna, så sällskap har jag. Maken ska ut och långdistansa, Jag tänkte nog strax dra mot stallet för att fixa klart allt där. Ska visst inte regna idag heller om man vågar tro på väderleksrapporten idag.. Igår slog den ju ovanligt nog (eller inte...) fel..

Calle har fått ett skrapsår på ena framkotan (Ingen vet hur han har lyckats) samt ett lite djupare jack inunder. Tack vare lera och skit så har han såklart svällt med. Så igår tillverkade jag en gummistövel åt honom. (Elastisk självhäftande linda med padd under som går från hoven upp en bit över kotan. Har inga förhoppningar om att den fortfarande är hel, men den skyddade kanske ett tag efter tvätt av såret iaf. Han är iaf ohalt, pigg och glad. Håller tummarna för att det håller i sig. 

Ska försöka mig på att dressyra med Bellton i paddan idag. Callekott får stå inne och äta och vila under tiden, så ska jag ta tag i inkörningen igen efter det. 

Bara att sätta fart nu då..

 

sara

27 april 2013 11:23

När man får sova varför ska man sova då?? ;)

http://sanellie.bloggplatsen.se

Jossan

27 april 2013 12:00

Precis!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...