Idag på eftermiddagen så samlades stallgänget för att skura boxar. Efter knappt två timmar (tack vare Annikas förarbete) var stallet rent och luktade såpa. Nio skurande själar var så där lite lagom slut när vi var klara. Och då var det bara att snygga till sig, för då var det grillning som stod på schemat.

Vi hade knytis, och vi blev så mätta.. Jag kunde knappt röra mig efter att dessutom ha tryckt i mig både jordgubbspaj med vaniljvisp OCH halloncheesecake till dessert. FARLIGT med knytis... ;)

Calle fick vila sig igenom allt ståhej. Jag ska köra honom en sväng i morgon, och det är bra om han får ta igen sig lite mellan körpassen med. :)

Nu är det iaf dags att sova, så att jag orkar med alla morgondagens äventyr. Speciellt en sak ser jag fram emot väldigt mycket, men det skriver jag om i efterhand. ;)

 

Malin Johansson

15 augusti 2013 07:49

Ja det blir det nog för mig med i helgen kan jag tro, fast jag har ju ingen boxplats så utan det är ligghall för min men det är ju klart att man hjälper till när man ändå har sin häst på gården, det luktar så gott och fräscht efteråt. desserterna lät ju helt ok efter den städningen, ska föreslå det för stallchefen....

http://www.havrefallen.bloggspot.com

Jossan

15 augusti 2013 08:14

Haha, ja, det tycker jag att du ska göra. :) jag har ju egentligen inte heller ngn box, men allt blir ju roligare när man hjälps åt! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...