Latte ala Caramel.. Så underbart gott!!!  Passar bra till bloggandet.   

I stallet står en uttråkad rödkott, 2 dagars vila, och han verkar inte det minsta trött... Snarare driver han mig nästan till vansinne med alla trick han gör så fort jag ska borsta honom i boxen. Men bara nästan. För jag skrattar oftast åt alla hans tokigheter, som ju jag själv är skyldig till att ha lärt honom... Egentligen blir jag bara sur när han är för närgången. För DET är inget som vi har tillåtit under klickerträningen. Då morrar jag lite, och Calle flyttar sig nådigt utanför min trivselzon. (Tänkandes: Surkärring aka tråkmåns...)

Vi fortsatte sedan med att jobba för att befästa röstkommando för att backa idag, Det gick så bra så att jag var tvungen att börja träna in ett kommando för kom också... För Calle backade och backade. Både med och utan kommando. Vilket ju inte är riktigt vad jag har tänkt. Så för att få den där smarta fullblodshjärnan att tänka ännu lite mer så lade jag till en visselsignal för kom. Tog ngn minut, sedan knäckte han den koden med. Kul. Får testa igen i morgon. 

Klickerträningen är ju något som vi tar upp under viloperioderna. För att ha något att göra medan kroppen vilar. Calle gillar att aktivera huvudet. Han är ibland nästan för snabb på att lära sig grejer, vilket ställer högre krav på mig som "tränare". Snart är vinterviloperioden här, och då behöver jag lite nya trick att träna på.. Tanken är att befästa backa, kom, bergsgeten på en lastpall.... Ja... Ungefär här skulle jag behöva lite mer tricks och ideer. Jag vill inte träna in stegra och spansk skritt. Calle är alldeles för pratig med sina ben ändå, så jag behöver inte ännu mer bensprattel på den.   

Men har ni några bra tricks på lager så just hit me!!! Idéer mottages tacksamt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...