Eftersom min farmor har påtalat för mig att nästan alla omkring henne använder det uttrycket (Hej och hå) så har jag uppmärksammat hur ofta jag faktiskt säger det själv.. Jobbigt läge.. Men idag har det varit en sådan dag.

Vi började med att röja lite hemma. Hej och hå..
Sedan for jag till stallet, gick med Julia när hon tog första turen på Calle efter vilan. Hur lugnt som helst! Och sadeln verkade passa. Kom tillbaka till stallet, av med alla grejer, gav Calle mat och gjorde honom fin för fotografering. Hej och hå...

Sedan packade vi ihop och stack upp till bilen för att åka hem. Hann ca 1 km, kom på att kamran stod kvar i stallet.. Hej och hå, bara att vända...

Kom hem, insåg att vi tagit oss vatten över huvudet med allt som vi skulle hinna under dagen.. Bara att sätta sig ner och göra om schemat. Hej och hå..

In till Erikslund med Maken. Ikea var målet. Där inne var det mycket folk. Bara att vässa armbågarna och satsat allt för att komma fram. Hej och hå..

Fick tag i det vi skulle ha, men så var det en julklapp som skulle hittas med.. Vi avverkade 4 butiker på 20 min. Hej och hå.. Sedan fann vi vad vi sökte! Maken åkte hem och jag mötte upp syrran, för nästa julklappsjakt. Hej och hå.. Igen...

Väl hemma åt jag lite mat, innan vi satte fart med att stryka gardiner, sätta upp lister, fålla gardiner och möblera om. Hej och hå, men nu står granen på plats!

Och ta mig sjutton... Det blir nog jul i år med! :-)

Nu ska jag pallra mig i säng. Hej och hå på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...