Så då blev det ännu en promenad med Calle. Rätt som det var mötte vi två tjejer som var ute och promenerade.
- Hej hej!
- Hej! Står du uppe vid *******?
- Nej, jag står vid ett lite mindre stall alldeles intill, Hubbo heter det.
- Jaha.. Men du? Är det här unghästen som är klickertränad?
- Hum? Eh, ja, det stämmer.
- Åh, vad roligt, vilken koll jag har!

Ja, och vilken kändis till fyrbening jg har då. ;)

Calle, the blogartist..

Att starta lördagen med en tur på hästryggen är inte fel! Anne-Lie kom med Monzan, så strax efter 9 stack vi iväg. 1.40 var vi ute, med en hel del trav och klätterjobb även om det såklart mest Skrittades. (Det är ju så blött och lerigt överallt..)

Hästarna skötte sig strålande, ingen överdramatik alls. Så inga tårtor idag! :)

Men transporten som A kom med Monzan i skötte sig inte lika bra.. Punktering! Och det var en trasig ventil som var boven. Bara att byta däck. (Tro nu inte att vi gjorde det själva.. Wajje tog tag i det hela och problemet var snart ur världen. Men A får laga däck till nästa tur ;) )

Väl hemma så blev det lite kombinerad frunch.. För att sedan hoppa på löpbandet. Nu jäklarns ska denna slappa kropp i form igen. Och denna gång i god tid för vårruset! :D

Jag lovade även Ann att delta i tjejmilen i år.. Plus att jag har lovat maken att ställa upp i midnattsloppet..

Bara att jobba på det!

Känns så konstigt att livet fortsätter sin gilla gång trots det som hänt. Jag fastnar då och då ett ögonblick och minns.. Fäller en tår eller fler av saknad men ler åt fina minnen.

Tog en ridtur på Bellton igår kväll för att koppla bort tankarna lite. Calle fick hänga på som handhäst. Det gick hur bra som helst. Fina killar det där!
Idag blev det dock en promenix för hand i stället. Snöade gjorde det, men inget bestående..

Calle i snö

Under eftermiddagen/kvällen har vi haft besök från Arboga här. :) lika trevligt som alltid! :) synd bara att Tor blev sjuk och fick gå till sängs efter en ynka timme, han som sett fram emot att T och P skulle komma så himla mycket. Men det blir ju förr tillfällen för lek, och hans lillebror var mäkta nöjd över att få rå om P på egen hand. ;)

I morgon är det ritt med Anne-lie och Monzan! Kul! De kommer till Hubbo för att rida ihop med mig, och jag har fått låna Clooney av Becka. Blir till att klä sig bra, men det ska vi la klara av! :)

Så om jag ska orka det så blir det väl till att sova nu.

God Natt alla glada. :)

..så står det dig tusen åter...

Jag håller inte med. De man älskar är oersättliga. Deras plats i ens hjärta kan inte upptas av någon annan. 

Min farfar var en på miljonen. Ikväll så släppte han äntligen taget och begav sig till en plats där lidande inte existerar. En plats fylld av frid och gamla vänner. 

För mig är han oersättlig. 

Utan min farfar hade jag aldrig haft chansen att se dagens ljus. Utan honom hade jag aldrig fastnat för hästarna. Det var ju han som tog med mig till det gamla stallet vid Hälla för att mata travarna med knäckebröd och äpplen om helgerna. Det var han som köpte mig mina första ridbyxor och ridstövlar. Det var han som var med mig och provred hästar när jag för första gången skulle få bli hästägare. Han har skjutsat mig på träningar och tävlingar. (För även om han för det mesta tyckte att jag red alldeles för sakta så var han en trogen supporter, hejaklack och sponsor.) 

Men jag har många andra minnen med.. Resor, hundar, båtar.. Min farfar var den obotlige optimisten. INGET (!) var omöjligt. 

Därför kändes det så ovärdigt och orättvist att han fick så många svåra år på slutet. Men han beklagade sig sällan, trots att hans sjukdomar gav honom all rätt att beklaga sig. 

Jag vill tacka min farfar för allt han gett mig under de 12 604 dagar som jag har fått ha honom som min farfar. Jag kunde verkligen inte ha önskat mig mer. 

Så sov gott nu farfar. En dag möts vi igen...

Det var alldeles mörkt ute när vi kom till stallet i morse. Där inne stod 8 hästar som vilat inne under natten. Calle tog det hela med ro. Skönt att sova i halmad box!

Sedan fick Musse och Lindos gå ut i hagen, medan övriga fick utrustning på och sedan bar det av ut på julritt. Calle gick med utan ryttare, lycklig över sina framskor. Sååå skönt att kunna gå utan att det gör ont under fossingarna.

Sedan gick alla hästar ut i hagen, för att ha det lugnt och skönt medan alla tokiga människor far runt i stad och land och firar jul. :)

GOD JUL ALLIHOP önskar folk och fä i Hubbo!!

Calle är skodd! Han skötte sig galant. Fina killen. :)

Nu är det faktiskt bara ett par dagar kvar innan det är dags att börja att göra rätt för sig igen. Hej och hå vad tiden går!

Det ska bli så roligt att få komma igång igen! :)))))

Pang! Kl 16:30 igår kom den.. Så 17:15 gav jag upp och gick och lade mig. Vaknade 20:10. Då var huvudvärken borta. Gick ner och kollade på ett avsnitt av BLACKLIST. (Bra serie faktiskt. Ska fortsätta att kolla.) Vid 22:30 var det dags att sova. Då kom huvudvärken tillbaka, med besked. Jag blev ljuskänslig med. (Migränsymptom?) lyckades iaf somna igen efter att ha tagit en Alvedon. Och i morse var värken borta. Hurra!

Så nu har jag skjutsat barn till skolor, fixat Calle, pluggat lite (sista inlärningen för året ska skickas ikväll), städat lite och strax är det dags att hämta barn. :) fullt ös medvetslös. Men det som är så skönt med att ha fixat alla måste på fm är att man har hela dagen fri sedan. (Utöver att hämta barn då förstås.)

Jag misstänker att Rasmus kanske blir släppt tidigare idag med, men i annat fall kan jag...... Japp.. Där kom meddelandet om det... 13:50 istället för 15:00. Haha!

Så vid 13:50 idag så börjar min lediga tid! :)