Jossan här. Ganska förkyld. Trött med, för nästäppan gjorde att jag inte kunde andas igår kväll när jag skulle sova. Vilket resulterade i ett par timmars mindre sömn än normalt. (Men jag klarade det utan att överdosering nässprayen! Wiiihooooe!)

Idag står läkarbesök på schemat. Det är Rasmus vrister som ska kollas. De svullnade i somras, och vi vill kolla vad det är som spökar. Han har iaf inte haft ont av det, men veta vill man ju. Och idag är det äntligen dags.

Calle har en vilodag idag, så han ska bara fodras lite. Och så är ju givetvis skola på agendan med.

Ett litet filmtips så här på morgonkvisten kan jag ge iaf. Vi såg The Call med Halle Berry igår. Verkligen otroligt bra film! Rekommenderas!

Calle är nu van med sadel. Dessutom har jag hängt på honom i omgångar tillsammans med klickern, och för ett par veckor sedan började vi att träna på det här med ryttare på "riktigt". Dvs, inte hänga, utan sitta, stillastående. Uppsittningar från bägge håll har vi fixat. Allt i stallgången.

Till helgen ser det dock ut att bli debut ute, och kanske lite skritt? Han är iaf inte rädd för ryttaren. Det behöver dock inte betyda att han fixar att en ryttare bara hoppar upp. Utan vi klickar oss till det med.

Hoppas på att kunna filma!

Här är en från vår start med att kliva upp i nästan-sittande ;)

http://m.youtube.com/watch?v=STYLb9Osmpg

Har nästan suttit i samtal hela dagen, men har fått tag i det som jag vill ha. En speciell sorts lusern utan melass och potatisprotein finns hos kvarnen här i byn. Check. Selevitan fanns inte på apoteken i Västerås, men nu är även det beställt. 

Och har jag räknat rätt nu, så kommer det att räcka för att Calle ska få en bra foderstat bara jag tillför ett mineralfoder. Känns mycket bra. 

Min fina kille har just ätit sitt mellanmål!

Idag är det officiellt höst. Vilket innebär att det strax är dags för inridning av 2,5 åringarna. Calles inridning kommer att ske mycket långsamt. Först någon minut i skritt, och så ökar vi sakta på det fram till november, då han så sakteliga ska få trava lite kort under ryttare med. Galoppen tar vi efter vintervilan. 

Tänk. Om ett halvår kommer jag att kunna lägga till titeln ridhäst till min redan titulerade körhäst-cirkushäst-springaforthäst-sjöhäst och vararäddförrenhäst. Inte illa! Själv är jag bara människa-mamma-student och ryttare. Tror jag?

Vem glömde att stänga kranen?? Hemskt att vakna med droppsnuva. ^^ Fast efter att ha kurerat mig med lite nezeril mår jag prima. :)

Igår gjorde jag en beställning på ny selevitan, så att Calle musklas fint även fortsättningsvis.

Ja.. Annars kommer väl allt att flyta på i vanligt söndagstempo. Calle vilar, familjen softar inför morgondagen och jag ska planera ihop kommande vecka, som blir en rivstartsvecka med fem dagar som slutar kl 16:00. Bara att tuta och köra!

Är att ta veckoturen med rockard bakom Calle! Han travar så fint med oss där bak. (Oss=Julia och jag) Jag är inte längre orolig att vagnen ska skrämma honom, utan funderar mest på hur jag kan undvika att ngt i omgivningen skulle kunna skrämma honom, och bästa sättet att kringgå det är ju att vänja honom. Fast kanske utan vagn.

Varannan dag är vilodag, så det är klurigt att få ihop ett bra veckoschema. Hur man än vrider och vänder på det så är det ju helgen som är enlast att få ihop, men en av dessa dagar är ju vilodag. Men jag tror att det kommer att bli körning varje helg. Nu när ridpassen snart ska börja med så är det nog enklast att ta ett ridpass i veckan, en vardagkväll när det är folk i stallet så att vi kan hjälpas åt. 

Och så blir det ett tömkörnings/longeringspass i veckan med. 

Och det är alltså hela veckan. (Ett löshoppningspass i månaden ska det bli med.) 

När Q blev sjuk så röntgades haser och halskotor. Jag fick med alla bilderna hem på en cd, men hade inte program så att jag kunde öppna dem. Suck.. Det har tagit lång tid för mig att bearbeta allt, men så idag fick jag ett tips. Och nu har jag bilden på Q´s nackkota här.

Som ni ser är den sista kotan riktigt förstörd i överkanten.. De andra kotorna hade förändringar de med, men inte så här stora. Man kan även se att nerven som går genom kotorna kläms/bryts i den här kotan. De andra kotorna hade kunnat vara behandlingsbara, inte säkert att det hade blivit ett positivt resultat, men det hade funnits en chans. Den här kotan var chanslös.

Så.. Nu har jag suttit och gråtit några tårar för Q igen..