..Snörvel...

Har varit smått förkyld hela dagen, men det verkar inte bli värre som tur är. Och inte är det konstigt att man snuvar heller, för det snoras både på jobbet och hemma, och det är både vuxna och barn som droppar hejvilt!

Nåja, ett varmbad ikväll, och så kändes det bättre. Och tur är väl det, för morgondagen medför ett riktigt hästpass, med heldag arbete, möte direkt efter i 2 timmar, och efter det, kl 19, så ska jag iväg till stallet och plocka in hästar.

Hade förresten Maken med ut till Heddan idag, och han var en raring och hjälpte till att flytta vattenbaljor mellan hagarna, fylla vatten och bära cavalettibommar. Och så är det ju skönt med lite sällskap med! Heddan skötte sig strålande, och det var tömkörning över cavalettisen som stod på schemat idag, i trav då. Sedan fick hon göra ngr galoppfattningar i vänster varv, hennes svåra varv, och det blev riktigt bra och rytmiskt efter en liten stund. I höger varv blev galoppen fin direkt, så där ägnade vi inte ngn lång stund, utan där fick hon trava mer över bommar ist, för det har hon svårare för i det varvet.

Är på det stora hela jättenöjd med dagen, som avslutades med att jag satt i soffan med Maken och kollade på "The Condemned" en action/thriller från 2007, som handlar om några fångar som har blivit dömda till döden. En stenrik TV-producent bestämmer sig för att välja ut 10 stycken fångar, både män och kvinnor, och isolera dem på en öde ö. Där ska fångarna få slåss mot varandra på liv och död, endast den siste överlevande kommer därifrån. Allt som händer på ön filmas och sänds utan fångarnas vetskap som en dokusåpa. Tusentals människor tittar på kampen varje dag, och självklart finns det en med bland fångarna som är "oskyldig" eller snarare övergedd av högre makter..., Var helt ok som tisdagskvälls spänning. Men fy, hur mänskligheten har blivit, kan jag tänka när jag ser sådana filmer. För alltför långt från verkligheten känns det inte, snarare tvärtom..

Nej, nu väntar bara sängen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...