Testade att longreina ute idag. Heddan har så svårt för kort/samlad trav, och jag inbillar mig att det är lättare att träna in utan ryttare. Så jag tog helt sonika på Heddan träns och långa tyglar, och gav mig iväg. Heddan gjorde tappra försök till samlad trav, och ibland gick det, ibland inte. Hon gjorde dock jättefina öppnor i skritt åt bägge håll, och jag var jättenöjd, om än ganska mycket flåsig... Kondis, det har Heddan mer än mig...

Knoppade Heddan när vi kom tillbaka, så att manen skulle hålla sig en vecka till, och sedan släppte jag in henne i boxen för att hon skulle få äta. Hon gör knapt något annat än äter, men det verkar ha stillats ngt den sista veckan, för nu har det legat hö kvar i boxen varenda dag.

Ja, och sedan var det bara hemresan kvar då.. Bara och bara.. När jag kommit en tredjedel av vägen, så satt det en harpalt i en kurva. Och ja, jag vet att man inte ska väja för småvilt, men jag kunde bara inte köra på den, utan höll åt sidan, och gled ner i diket. Harpalten var inte så värst tacksam heller, den bara skuttade vidare.. Och visst, jag klarade mig bra. Bilen med, för vi gled bara mjukt ner. Men jag satt ju fast som 17.. Bara att bita i det sura äpplet och ringa efter pappa och pickupen.. När han väl kom så var det en enkel match att få upp bilen. Så tack, gulliga pappa, för hjälpen i kväll. Och mamma och moster Maria med, som ju kom till undsättning de med. ( Eller så kom de bara för att få skratta lite åt mig...) Nåja. Kunde ha varit mycket värre! ;) Så det bjuder jag på! En taskig parkering helt enkelt.. ;D

Nu ska jag ta och kolla lite på tv med familjen, innan jag kryper till kojs. :)

 

G

26 december 2010 22:50

Hej! Tror nog harpalten var tacksam - även om den inte riktigt visade det....Hälsar en som inte heller kan låta bli att bromsa eller svänga undan för småvilt...Bra att både du o bilen höll!

Jossan

27 december 2010 09:25

Nej, det är det värsta som finns.. Jag kan inte heller göra det, OM det inte är så att jag skulle utsätta ngn annan människa i fara för att göra det, dvs, om jag har en bil alldeles bakom mig, eller får möte. Men är jag som igår ensam, så får jag ju skylla mig själv, och då bromsar jag eller styr undan.. I går gick det ju dock utmärkt. Enda sviten var lite kommentarer från förbipasserande: -Varför har du parkerat där? Fniss Fniss..
- Hejsan? Hur gick det här till, hehehe?
- Men hallå, hallå.. Behöver du hjälp? Typ skjuts hem eller ngt? Hihihi.. ;)

Nåja, bra att kunna glädja någon :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...