I af idag. Q fick först massage med massagepadden medan jag masserade senan under svansen. Det gillade han verkligen! När sedan padden hade arbetat klart (30 minuter senare) så ställde jag mig på en pall och började att masssera ryggen för hand. Lite jobbigt i början, men ganska så snart så tyckte han att det var JETESKÖNT!! 

Ikväll efter tentan åker jag ut för att massera ytterligare en gång. Jag vill verkligen inte att det går tillbaka, för han såg mycket bättre ut även idag. Håller tummarna hårt för att han ska bli bra illa kvickt!

 

Qodrofenia Ord & inga visor!

7 november 2012 16:16

sv:Jag blev nog mest besviken faktiskt .Det känns inte som en studie för min del då den lämnar så mycket över till tolkning och den tar inte heller upp så mycket egentligen.Jag hade förväntat mig mycket mer.Att det blir trångt under sadeln om sadel när lagom vid från början säger ju sig själv tycker jag.Och ju tjockare padd ju värre blir det ju givetvis.Och att den tunnaste padden då gav minst tryck säger ju sig självt.
Nä..Jag hade helt klart hoppats på mer av denna studie.
mvh/Q

http://qodrofenia.bloggplatsen.se

Jossan

7 november 2012 19:46

Jag tycker att det är positivt att de åtminstone har påbörjat undersökningarna. Sedan tycker jag ju att de borde ha utgått tydligare med huruvida hästarna hade problem innan eller som upptäcktes under tiden, om sadlarna hade betydelse osv. Men det känns ändå bra att de har startat. Allt har en början, och den här början kom väldigt sent.

 

Vera

7 november 2012 17:19

Kan man ställa sig på kö?! :) va bra att hon kunde justera honom, hoppas det håller i sig! Fina Q, han är ju otroligt snäll och samarbetsvillig. Vilket team ni är! Kram

Jossan

7 november 2012 19:47

Världens bästa kille! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...