Kl 6 vaknade jag.. Endast jag. För bakom min rygg i skrivande stund ligger Markus ännu och sover gott...

Men det är så det brukar vara när det blir vintertid.. Jag behöver tid att anpassa mig..

Så.. Frågan är ju om jag kan göra ngt vettigt med tiden? Jag tror faktiskt att jag ska smyga ner och städa. Mysigt för familjen att få sätta sig ner i ett nystädat hem och äta frukost med tända ljus på bordet.. :)

DET ska jag genast ta itu med! :)

Idag selade Julia och jag på Calle. Han skulle få visa för Kent som körde in honom hur han har utvecklats. :) Eftersom han tappade ena skon igår, tog jag av den andra idag. Om en vecka ska han få vila, och då behöver han ju faktiskt inte ha skor..

Så, utan skor på hovarna så ville jag inte ut på grusvägen som är aj-aj. Istället var vi i ena sommarhagen och körde.

Calle var såååå duktig. Han drar så fint nu. Det känns verkligen som om jag borde investera i en bättre sele nästa år. Det är han faktiskt värd!

Ett enda moment återstår nu innan vilan.. Trava med ryttare utan skrajsnöre.. Sedan ska han baaaaaara få vara häst i två hela månader!!! :)

Uscha.. Hur ska detta gå? Men jag känner att jag inte kunnat plugga mer inför det. Jag har koll, nu. Hemma. Men väl där får jag väl en blackout..

Nej.. Denna dag går i matematikens tecken.

Ha en bra dag, allesammans. :)

Kom till stallet. Mockade och fixade lite, packade höpåsar, fixade med foder.. Gick till hagen och hämtade Calle. Tar av det yttre tunna skaltäcket och.. 

Vart är Back on Tracktäcket??? Calle blev grymt irriterad av regnet häromdagen, och jag ville att han skulle få ett par dagar med BOT-täcket för att återhämta sig. (Nu tänker jag muskulärt. Jag gillar inte heller att bli kall om ryggen, och Calle AVSKYR att bli blöt, speciellt på ryggen. Kallt vatten. BLÄH! ) 

Men nu är alltså täcket borta. Går ut i hagen och kollar. Ser inget. 

Alltså.. Hur svårt kan det vara att hitta ett täcke i en hage? Jo.. Ca 45 minuter svårt. Jag trodde ta mig 17 nästan att någon hade varit och klätt av honom allt, tagit BOT-täcket och satt på det yttre igen, när jag gått genom alla delar av hagen utan minsta lilla spår. Upp till stallet för att kolla om ngn kanske hängt in det i sadelkammaren. Men nej.. Inget täcke.

Ny promenad i hagen. Mer irriterad. Vart är täcket?? Mutter mutter.. Nedra skurkar.. Mutter mutter...

Plötsligt..

Ni ser det va? 

Om inte.. 

Nu ser ni det väl? Vi är ju bara 10 meter ifrån? Alla spännen öppnade.. 

Bild på Häst-Houdini, så snabb att han knappt fastnar på bild...

Idag har vi fått tillbaka första hemtentan. Den var jag inte orolig för, för det kändes som om jag hade koll. Resultatet blev G. (Fast jag hade hoppats på högre. ;) ) Det handlade om att analysera en barnbok, och det kändes bra när jag skrev den, jag hade flyt. Nåja, G är helt ok. Det innebär att den kan läggas till historien! 

Nu när jag kom hem så såg jag att resultatet för salstentamen i naturvetenskap hade kommit. (Biologi, kemi och fysik) Då vågade jag knappt kolla. Känslan när jag skrev var bra, men jag har kommit på missar i efterhand. Jag har faktiskt grubblat mig fram till ett U.

Men tro det eller ej, JAG FICK VG!!!! 

Så himla skönt!!! Nu kan jag släppa allt det och bita tag i mattetentan i morgon. (Också salstenta!) 

Plugg, plugg på er!

Tjejer anses inte vara lika naturligt matematiska som killar. Är vi duktiga inom matte så beror det på att vi har studerat hårt och flitigt.

Det är vad samhället fortfarande är inriktat på. IDAG? Helt sjukt.. Men tyvärr sant.

Detta gör att vi formar våra matematiska identiteter efter omvärldens syn på oss. Alltså fortsätter tjejer att vara duktiga pluggisar och killarna glider på en räkmacka.. Eller??

Jag hoppas att det inte är så ute i förskolorna längre. Jag har alltid sett mig själv som matematisk. Jag har haft bra lärare som har gjort matematiken rolig. Jag har haft lätt för att förstå. Jag har aldrig pluggat.. Inte förrän jag började min resa mot förskollärare.. Jag har nog glidit runt på en räkmacka. ;)

Hemma hos oss så gör vi det som vi är bra på, och tycker är roligt. Ok, lite tråkigt måste vi göra.. Som plocka disk och tvätta kläder. Men jag är den som är matematisk i familjen. Fast Maken har pluggat mer än mig. (Jag har ju åkt räkmacka :) ) Han kan således mer än mig, men har behövt längre tid att ta in det. Å andra sidan: när han kan det så kan han det.. Djupinlärning är inte min starka sida, det måste jag erkänna. Men jag försöker nu och börjar att finna vägar!

Inte borde det väl vara så svårt att acceptera alla kön/etniciteter/ klasser som lika matematiska? Får vi bara förutsättningar för att lyckas så!

Vi i förskolan kan göra stor skillnad. Vi kan väcka den positiva matematiska identiteten hos barnen, så att de möter framtiden med bättre självförtroende och där de ser sig själva som matematiska obegränsade individer med alla förutsättningar för att lyckas med det som de vill i livet.

Nu ska jag sova och sluta flumma.. När Markus inatt väckte mig och sa att han var törstig så började jag prata om trianglar och rätblock.. Tentatider... Jubbie... ;)

http://youtu.be/xALf294Hs7A

Idag debuterade Calle och jag utanför ridbanan! Jag fick sällskap av Malin på Bellton, vi satt upp utanför stallet och red iväg. Första snutten med säkerhetslina på. Men vi konstaterade rätt snabbt att den gick att ta av. Calle gick så lugnt och snällt, verkade hur tillfreds med situationen som helst. 

Det var någon som byggt hinder över hela vägen där vi skulle fram. Så cavalletti blev det. Men det rörde inte Calle i ryggen. Har han ju gjort förr.. Klivit över bommar som vilar på bildäck.. Nonsens.. Däremot vattenpölar.. I dem kan det finnas krokodiler. Därför bör de hoppas. Calle följde dessa anvisningar. Matte fick följa med. Blev ett litet bock efter, men matten var med på det och tog upp huvudet igen. Calle svarade genast på tygelhjälpen, och så var det hela ur världen. 

En otroligt lyckad debut som tog 15 minuter totalt. Tuuuuuuusen miljoner tack till stödpatrullen som guidade oss genom det hela! Bra med veteraner som kan visa hur man ska sköta sig ute!

Bilder kommer senare!!