Men ibland känns det som om jag inte når fram i tal riktigt.. Något som kan störa mig OFANTLIGT är att hur ofta jag än förklarar att Heddan inte på något vis är elak i hagen, utan bara vill vara ifred, så tror folk att hon äter andra hästar till frukost..

Så, ett par inflikar:

*Hon är inte lägst i rang i hagen som hon går i nu. Hon flyttar på Charlie, Tiffa, Cilla och "Häxan". Men övriga gänget flyr hon: Travstona, Siox (!) och Cara Mia. Hon kan se sur ut, hota, springa efter ett par steg, men hon ger sig direkt som den som är för nära har flyttat på sig.

* Hon har under tiden som jag har haft henne gått med ponnyer, unghästar, shirehästar, "vanliga" hästar. Hästar som har varit höga i rang och de som har varit låga i rang. Hon flyttar på dem som är ranglåga, och de högrangade flyttar på henne.

*Hon har varit en ypperlig mamma till sin fölunge, och jag tror att hon har växt med att dels få honom, dels att få gå i en så stor flock och fått lära sig flocksammanhållningen.

Häxan Surtant kommer hon alltid att vara. För hon vill själv bestämma när hon ska ha närmare kontakt med annan häst. Hon avskyr när andra hästar som står på gången står och kikar in i hennes box. Men om man låter henne vara, så är hon precis som andra ston. Vi förmänskligar väldigt lätt hästarna, och i och med det så sätter vi in en massa känslor som hästarna inte alls förstår. Hästar lever i nuet. De är inte bekymrade om vare sig dåtid eller framtid. Bara här och nu.

Kollar man hur hagsituationen ser ut nu den sista tiden, så ser man att Laiser är högsta hönset i den hagen. Bellton blir vackert rättad när han i Laisers ögon gör "fel". Inte ofta men någongång blir hotet ett nyp. Men det beror på att Bellton inte flyttar sig snabbt nog. Han tycker inte illa om Laiser för det. Här är rangordningen ordnad!

I Classes och Frodis hage är det mera smågnabb. De är två unga individer som inte vet när Enough is Enough.. Högst i rang är dock Classe, men eftersom han är leksugen så hjälper det inte att Frodi flyttar på sig. Han fortsätter i alla fall..

I Flame´s, Nodas och Destinys hage är det ungefär som när Heddan är i hagen. Destiny har rollen som Häxan Surtant, och hon domderar bäst hon vill. Hon är högsta hönset, och Noda får vackert flytta sig, eftersom att hon är lägst i rang. Flyttar sig inte Noda snabbt nog så blir det allvar av Destinys hot. Flyttar hon sig är D nöjd och slappnar av ett tag. Här håller rangordningen på att lösa sig, så det är synd att Noda flyttar i morgon.

Kollar vi tillbaka och ser hur det blev när Frodi kom in till Flame och Destiny, så ser vi att Frodi var den nya som skulle testas. Flame blev arg när ngn gjorde anspråk på hans tjej, och Frodi kunde inte avläsa hotet rätt. Således fick han sig ngr rejäla törnar. Hade de fortsatt att gå tillsammans hade Frodi lärt sig att när Flame säger till är det bäst att flytta sig. Men det kan också innebära skador på hästarna. Ungefär 2 dagar brukar det vara oroligt i en ny flock efter hopsläpp.

Hästspråk är jätteviktigt för hästarna att kunna, och de hot som vi kan tycka ser "elaka" ut, är just bara varningar, för att hästarna ska slippa använda det riktiga våldet. De är flockdjur, och detta är deras språk. Det kommer vi aldrig ifrån, om vi inte ska stoppa in hästkrakarna i ensamma hagar utan möjlighet till kontakt med andra hästar. Och det vore väl grymt?

Har Heddan någongång skadat någon av era hästar på något vis? Eller har hon tack vare sitt tydliga kroppsspråk sluppit detta? Tänk vad bra det är med tydliga hästar..

Sedan vill jag tillägga att SJÄLVKLART ska inte hästar gå tillsammans till vilket pris som helst. Vissa fungerar inte ihop, de kan ha samma ranggrad, och är inte kompatibla. Det är viktigt att man ser att alla i en flock har chans till att få mat osv.

 

Sofie Siljegren

3 oktober 2011 21:51

Bra skrivet :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...